Biolog riktar blicken mot öst

Vi träffas på översta våningen på Utrikesdepartementet, med utsikt mot både Stockholms stadshus och Gamla stan. Det är här Monique Wannding hör hemma – men inte bara här. Hennes projekt hör lika mycket till Miljödepartementet och Näringsdepartementet som till UD. Och även om hon nu är rotad med familj i Stockholm kommer hon alltid att vara en Göteborgstjej, slår hon fast.
– Mitt hjärta finns på Västkusten. Är man en gång doppad i det salta havet så är det svårt att riktigt uppskatta det bräckta.

Monique Wannding arbetar med att öka Sveriges samarbete med Kina, Indien och Ryssland inom miljöteknikområdet. Bakgrunden är i korthet att Fredrik Reinfeldt besökte Kina 2008 och kom hem med en bunt avtal mellan länderna om miljötekniksamarbete. En projektgrupp med bland andra Monique Wannding tillsattes vid regeringskansliet för att omsätta avtalet i konkreta aktiviteter. Sedan 2011 omfattar arbetet även kontakter med Indien och Ryssland.
– Våra tre departement har alla sina önskningar på oss, säger hon. Vi ska bidra till bättre miljö, till svensk export och svenska arbetstillfällen samt till goda svenska relationer med dessa länder. Det är ju politiskt viktiga länder och gigantiska marknader.

Arbetet handlar om att bana väg för svenska företags affärer på dessa marknader och innebär bland annat att ta emot utländska delegationer på hög nivå, samt att resa ut i världen för att visa upp svensk miljöteknikkompetens. Avfallshantering, hållbar stadsutveckling, fjärrvärme, luftrening – temat för resorna varierar, men i grunden är det samma budskap som Monique Wannding vill förmedla.
– Vi berättar om den resa Sverige gjort, säger hon. Att vi var världens mest oljeberoende land på 1970-talet, och hur vi ställt om sedan dess: miljöskyddslagar, miljöbalk, styrmedel, klimatskatter. De flesta vi möter är väldigt intresserade av att höra om den svenska utvecklingen. Men de påpekar också att det tog 40 år för oss, och att vi måste acceptera att det tar tid även för dem.

Det var ett stort miljöintresse och drömmen om att bli marinbiolog som fick Monique Wannding att söka till dåvarande matematisk-naturvetenskaplig linje, biologisk inriktning, på Göteborgs universitet i början av 1990-talet. Men ju längre hon kom på utbildningen, ju mer insåg hon att arbetsmarknadens efterfrågan på marinbiologer var mycket begränsad. Hon funderade på vit biologi och en forskarbana, men bestämde sig slutligen för att istället läsa ett kompletteringsår med miljöjuridik och samhällsplanering. Det ledde till första jobbet: som miljöhandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland. Efter det arbetade hon på Nutek med miljöaspekter i produktutveckling, och därefter blev hon miljöansvarig på företaget Econova.
– Det var en väldigt nyttig erfarenhet att hamna på andra sidan skrivbordet: att vara den som ska ha koll på och leva upp till alla miljökrav.

När Econova stängde Stockholmskontoret kom Monique Wannding till Näringsdepartementet där hon som hållbarhetssamordnare bland annat sysslat med EU-miljölagstiftning, såsom kemikaliedirektivet REACH. Sedan blev hon tillfrågad om att ingå i sitt nuvarande projekt.

Någon direkt strategi för karriären har Monique Wannding inte haft, säger hon, men hon har alltid velat förstå mer, bredda sitt perspektiv. Därför har hon sökt sig till nya aspekter av miljöarbete när det varit dags att gå vidare: från processfrågor till produktfrågor, från kontrollmyndighet till näringsliv till lagstiftare; från nationell nivå till EU-nivå till globala frågor.
– Att arbeta internationellt med miljöteknik har verkligen varit en ögonöppnare, säger hon. Kinas och Indiens betydelse för världsekonomin och klimatfrågan kommer bara att växa. Länderna brottas visserligen med stora miljöproblem, men deras intresse för hållbar utveckling är också stort, och särskilt Kina har redan höga ambitioner på området.