”Det borde finnas ett mål 18: Ingen befolkningsökning”

Idag är vi ungefär 7,5 miljarder människor på jorden. Enligt FN:s befolkningsprognos kommer vi vara cirka 9,7 miljarder år 2050 och 11,2 miljarder år 2100. Frågan är om jordens resurser räcker för så många människor?

Enligt professor Frank Götmark är svaret nej. Befolkningsökningen måste stoppas om vi ska kunna rädda natur och ekosystem och förhindra mänskligt lidande vid konflikter och svält, menar han.
– Tillväxt och hög konsumtion uppmärksammas som hot mot miljön. Folkökningen leder till samma problem men ändå är det väldigt tyst kring den frågan, säger han.

Som exempel nämner han FN:s globala hållbarhetsmål där frågan om folkökning förbigåtts.
– Jag är inte kritisk till de globala målen i sig, det vore fantastiskt om de uppfylls. Problemet är att de inte går att uppfylla så länge vi inte har ett mål till. Ett mål nummer 18 som borde heta ”Ingen befolkningsökning”.

Frank Götmark fick nyligen ett stort forskningsbidrag från Global Challenges Foundation, en stiftelse som verkar för att minimera de största globala hoten mot mänskligheten. Tillsammans med Philip Cafaro, professor i miljöetik i USA, ska han fördjupa sig i frågor om global och nationell folkökning. Projektet sammanställer forskning, studerar länder med framgångsrika familjeplaneringsprogram, och undersöker om åldrande befolkning i rika länder är en nackdel eller fördel. Dessutom studeras scenarier för invandring till rika länder i västvärlden, folkökning där och dess effekter på miljö och klimat.
– De här prognoserna är inte huggna i sten utan är en faktor som kan påverkas. Vi ska titta på hur de kan påverkas utifrån etiska argument.

Frank Götmark har tidigare forskat i frågor som bland annat rör skoglig naturvård och naturvårdsskötsel. Intresset för global folkökning väcktes för två år sedan då han läste boken Living within limits: ecology, economics and population taboos av humanekologen Garrett Hardin.
– Den blev en ögonöppnare. Jag insåg att frågan om överbefolkning var starkt försummad. Alla forskare är nyfikna och när du stöter på något som känns både kontroversiellt och viktigt ger det förstås extra stimulans.

Vad är orsaken till att FN inte tar upp minskad folkökning som ett globalt mål?
– Ja, det är en bra fråga, det är komplext. På FN:s världskonferenser 1974, 1984 och 1994 var frågan högst aktuell men konferenserna upphörde och sedan svängde det. Det ifrågasattes om familjeplanering var effektivt och tidsandan har präglats av utvecklingsoptimister som är mer intresserade av ny teknik än våra ekosystem. Det krävs nog ett naturintresse för att se människans framfart i ekosystemen på jorden, är du mer urban ser du inte effekterna på samma sätt.

 Varför är ämnet kontroversiellt?
– Det är tabu att anklaga någon för att konsumera mycket och inte tänka på miljön. Det handlar om sociala normer. På samma sätt ses det som en rättighet att få många barn. Jag vill vända på det och ställa frågan vad har vi för skyldigheter? Vi kanske borde instifta FN:s universella skyldigheter.

 Konflikter, krig, svält och miljöförstöring – hur hänger det ihop med folkökning?
– Folkökning leder till allt hårdare konkurrens om färskvatten, mat och resurser vilket i sin tur bäddar för svåra konflikter och inbördeskrig, ofta kopplat till religion eller etnicitet. Se på Rwanda. Där föregicks inbördeskriget av en allt hårdare konkurrens om bördig mark.

Frank Götmark nämner också Syrien som ett möjligt exempel där folkökning kopplat till klimat kan vara en faktor som bidrog till kriget. I Syrien ökade befolkningen från nio miljoner 1980 till nästan 22 miljoner 2011. Mellan 2006 och 2011 rådde svår torka och vattenbrist, skördarna minskade, matpriserna sköt i höjden och flera miljoner människor drabbades av mat- och resursbrist. Upproret mot diktator Bashar al-Assad har diskuterats i ljuset av detta.

Minskande befolkning har länge lyfts som ett hot mot ett lands ekonomi, hur ser du på det?
– Det verkar inte stämma. Japan har inte fått de negativa konsekvenser på ekonomin som man befarade. Tvärtom, detta ger fördelar: lägre arbetslöshet och fler unga kan få jobb. Då andelen äldre i befolkningen framgent minskar kan vi med tiden få stabilisering av befolkningen och de resurser som finns fördelas bättre.

Hur kan vi konkret komma tillrätta med folkökning?
– Utbildning om effekterna och familjeplanering. Om det inte räcker är nästa steg ekonomiska medel som ”omvänt” barnbidrag med minskande stöd ju fler barn du får – på rättvist sätt efter inkomst.

Frank Götmark beskriver familjeplaneringen i Iran som positivt exempel. Det sjösattes 1988, precis efter kriget. Landet hade problem med stor folkökning, matproduktionen räckte inte till och miljöförstöringen var stor. För att komma tillrätta med detta beslutade myndigheterna att minska folkökningen. De satsade på en informationskampanj med 15 000 mobila kliniker där par fick fri rådgivning och preventivmedel. Man satsade också på högskoleutbildning, tillgänglig för allt fler kvinnor. På cirka 15 år gick barnafödandet ner från 6 barn per kvinna till 1,9 barn per kvinna.

 Men vad händer om inte tillräckliga åtgärder vidtas och den globala befolkningen ökar till år 2100 som FN förutspår?
– Ja, det är djupt tragiskt det som händer då. Den globala befolkningen kommer alltmer att regleras av tillgången på mat. Givet klimatförändringar med ökad torka blir det svårt att få fram tillräckligt med livsmedel och färskvatten.