Hon har förmågan att fånga andra

Hon stormar ner från trätrappan i Ågrenska villan och möter upp med ett stort leende. Energi och glädje strömmar ut från henne. Nyss hemkommen från skidåkning vid Riksgränsen tillsammans med familjen verkar Angela Wulff fulltankad med nya krafter. På en skämtsam fråga om hon åkt mycket off pist svarar hon snabbt:
– Javisst! Jag gillar fysiska utmaningar jättemycket, sådan har jag alltid varit. Fyra gånger har jag genomfört den svenska klassikern med Vasaloppet, Vätternrundan på cykel, Vansbrosimmet och Lidingöloppet.

Redan som liten var hon hästtjej, något som de två döttrarna har ärvt. Och att springa i skogen betraktar hon som friskvård; hennes löparrundor skyddar mot att bli utsliten av arbetet och driver ilska och irritation ur kroppen, berättar hon.
– Jag tror att träning och en balans mellan arbete och privatliv betyder en hel del för att få nya krafter.

INNAN ANGELA WULFF blev marinbiolog var hon lärare i idrott och biologi i fem år. Varför hon bytte yrkesbana har hon själv funderat mycket på.
– Ärligt talat tror jag att politikern Göran Persson var orsaken. När han kommunaliserade skolan tänkte jag nehej, det här blir inte bra! Och eftersom jag var en passionerad sportdykare ville jag fortbilda mig i marinbiologi.

Det var hösten 1992. Under utbildningen mötte Angela Wulff forskaren Kristina Sundbäck som väckte intresset för mikroskopiska alger. Hon blev en stor inspirationskälla och sedan mentor och handledare.
– Som sportdykare var jag mest intresserad av djurliv och koraller och såg lite naivt framför mig hur jag studerade valar och delfiner. Men så stötte jag på något jag aldrig hört talats om: ”mikrofytobentos”, mikoalger som lever på havsbotten och blev så otroligt fascinerad av dem att jag började på en forskarutbildning, först på halvtid, sedan på heltid.

IDAG FORSKAR ANGELA Wulff om hur de pågående klimatförändringarna påverkar marina mikrobiella samhällen, det vill säga bakterier och mikroskopiska alger.
Under forskarutbildningen öppnades också ett fönster mot polarforskning. Angela Wulff fick möjlighet att genom ett svenskt-sydafrikanskt forskningssamarbete följa med fartyget SA Agulhas till Antarktis.
– Jag fick bokstavligen polarfeber, jag vet att det är en klyscha men så var det faktiskt. Allt detta kalla tomma, så avskalat och ändå fullt av nyanser, och så vidderna, oändligt med is och snö och precis som havet ändå tusen färger. Det griper tag!

Att undervisa och att göra vetenskap begriplig är angeläget, anser Angela Wulff. Och oavsett om publiken är universitetsstudenter eller högstadieelever så är att föreläsa lite som att vara skådespelare.
– Man ska fånga en publik. Om jag bara ser en enda student ner i vänstra hörnet i salen som inte lyssnar så tar jag det faktiskt rätt personligt och vill verkligen få med hen också, säger Angela Wulff.

HON ÄR DJUPT oroad av att vi tappar så mycket av naturvetenskaplig bildning i samhället. Har man inte tillräckliga baskunskaper kan man inte ta ställning i frågor som fosterdiagnostik eller genmodifierade grödor utan ”blir offer för journalister, sociala medier och allmänt tyckande”.
– Jag känner att jag har ett samhällsansvar som forskare, professor och kvinna. När jag föreläser på gymnasiet vill jag visa att ja, jag är polarforskare trots att jag är kvinna och har familj. Det går bra, det kan du också!