”Jag vill rädda världen”

”Min drivkraft har alltid varit att jag ska rädda världen. När jag var 16 år ville jag rädda blåvalar, jag läste marinbiologi på Gullmarsgymnasiet då. Nu är min primära drivkraft att jag vill jobba med klimatfrågor på olika sätt. I mitt jobb som skogskonsulent på Skogsstyrelsen gör jag det med fokus på vatten och skog. Jag fick jobb här något halvår efter att jag tagit examen från biologprogrammet 2005 och har varit kvar här sedan dess. Jobbet är stimulerande med stora möjligheter att utvecklas, lära nytt och göra nya saker.

När jag började på Skogsstyrelsen jobbade jag främst med områdesskydd och rådgivning mot markägare. Då åkte jag ut i skogen och hjälpte markägare att planera avverkning av skog så de inte förstör bäckar och andra vattendrag. Sedan 2011 har jag arbetat med ett stort EU-projekt som utvecklar nya planeringsverktyg för skog och vatten. Vi jobbar med en checklista som kallas blå målklassning. Den används bland annat som ett bestämningshjälpmedel för att planera bra och ekologiskt funktionella kantzoner. Kantzoner kallas området mellan vattendraget och det område som ska avverkas. Det är viktigt att bevara en relativt bred kantzon så att markägarna inte hugger ner träd ända fram till vattnet. Kantzonen fungerar som en slags buffert, den filtrerar och renar avrinningsvatten innan det når bäcken, den minskar erosion och gynnar de som lever i bäcken, stora som små.

Jag jobbar numera mycket mot Baltikum, Finland, Ryssland och Chile. Vi har mycket informationsutbyte och utvecklar blå målklassningen för att passa deras förutsättningar.

De erfarenheter och kunskaper från biologprogrammet som jag har mest nytta av i vardagen är alla de gånger vi lämnade universitetsområdet och gjorde studiebesök, praktik och tillämpningsarbeten. Jag kom direkt från gymnasiet till universitetet och hade inte en aning om hur jag skulle kunna jobba med det vi läste om. Det var faktiskt vid ett studiebesök på Länsstyrelsen som jag bestämde mig för att specialisera mig på sötvatten. Innan dess hade jag varit helt fokuserad på havet, jag ville bli marinbiolog men visste att det var svårt att få jobb som det. På Länsstyrelsen snubblade jag över en broschyr om nya EU-direktiv för sötvatten och insåg att det skulle innebära jobb.

Det var ett rent taktiskt och medvetet val. Sötvatten hade inte varit intressant för mig innan, jag tyckte till exempel att mygglarver var rätt äckliga. Men ju mer jag läste desto mer spännande blev det. Fördelen med sötvatten är att det är lättare att begripa. Havet är så komplext, det är så många faktorer som spelar in och man måste göra svåra beräkningar på storskaliga förändringar, strömmar och annat. Sötvatten påverkas också av andra faktorer men de är lite lättare att överblicka. Idag är jag glad att jag gjorde det taktiska valet.

Jag har insett hur viktigt det är att nischa sig och önskar att jag fördjupat mig mer redan under studietiden. Jag hade velat läsa mer fördjupningskurser och mindre breddningskurser helt enkelt. Men jag insåg redan då hur viktigt exjobbet var och la ner väldigt mycket energi och ambition på det. Det var där jag nischade mig på kantzoner och det var tack vare mitt exjobb som jag fick jobb på Skogsstyrelsen.

Det jag gillar med mitt jobb är också att jag träffar så mycket människor. Som skogskonsulent måste man vara bra på att möta människor. Det blir många bra samtal när man går med markägarna i deras skog. Det går inte att komma och peka med hela handen utan man behöver hitta gemensamma nämnare och ha en dialog om vad som behöver göras, det gillar jag. Jobbet har också inneburit en ny passion för träd. Jag tycker det är kul att titta efter likheter med människor bland träden. Jag kan se en fot, en armbåge eller ett roligt hår och ibland till och med tycka att markägarnas personlighet liknar olika träd. Mitt intresse har växt sig så stort att jag skrivit en bok om träd ur ett humanistiskt perspektiv.

Jag går lätt igång på saker, som den här boken, och min största utmaning är att inte göra allt på en gång. Numer försöker jag hålla fokus på fem saker i taget och hålla mitt spår på vatten i skogen. Min energi är min styrka, jag har fantasi och är kreativ och är bra på att driva och genomföra projekt. Jag har också lärt mig att göra bra ansökningar för att få ihop pengar till olika projekt. Nu har vi fått 1,4 miljoner kronor från SMHI för ett projekt som löper året ut. Det handlar om att få stopp på växthusgasemissioner från utdikade torrmarker och hur vi ska kunna hitta sätt att hålla vatten i landskapet.

Det jag saknar i arbetet numera är att vistas ute i skogen lika mycket som jag gjorde under mina första år som skogskonsulent. Idag finns en tendens att jag blir en kontorsråtta och det gillar jag inte. Jag älskar när det är kärvt, grått och stormen viner. Jag är lite av en utomhusfascist. Det får jag utlopp för privat eftersom vår familj är deltidsbönder. Vi driver ett djurkollektiv tillsammans med några andra familjer på Björkö där vi bor. Det finns inget bättre än att vara ute i regn och lera hos våra grisar, får och höns.”