Jordens arter försvinner i allt snabbare takt

Totalt presenterades fyra regionala rapporter om artrikedomen i världen på IPBES (The Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) stora årsmöte i Medellín i Colombia i mars. Förutom den om Europa och Centralasien, också rapporter för Amerika, Afrika samt Asien och Oceanien.
–  Biologisk mångfald och ekosystemtjänster underordnades tidigare FN:s klimatpanel. Men eftersom frågorna där blev lite styvmoderligt behandlade så bildades IPBES år 2012, säger Ulf Molau.

Om FN:s klimatpanel IPCC  kan sägas ”ta temperaturen” på jordens klimat så försöker den globala plattformen IPBES ge svar på hur de miljontals olika arter som finns på jorden mår.
–  I Europa måste vi  skydda våra nationalparker. I Polen till exempel är de sista urskogarna hotade.

Europas länder ligger olika bra till när det gäller att skydda sina djur, växter, hav, sjöar och landområden. För Sveriges del är målet som antogs när FNs konvention för biologisk mångfald hade partsmöte i Nagoya 2010 närmre; att sjutton procent av landytorna och tio procent av de marina områdena ska vara fredade. Men statistiken är bedräglig.

–  De skyddade landytorna i Sverige är till stor del fjälltrakter. Och visserligen ser utvecklingen positiv ut i exempelvis Kosterhavet, i och med nationalparkens inrättande där, men det finns problem i många andra kustområden. På flera platser på Västkusten försvinner exempelvis strandängar, något som inneburit att vadarfågeln kärrsnäppa har gått tillbaka kraftigt de sista tio åren, säger Ulf Molau.

IPBES regionala rapporter vilar på data från hundratals forskare från olika discipliner runtom i världen. Även lokala befolkningsgrupper har bidragit med information till rapporterna, likaså olika nätverk, som till exempel fågelskådare.
–  Med hjälp av fågelskådares olika nätverk har vi hyfsad koll på förekomsten av olika fågelarter. Vi har också ganska bra övervakning av växtvärlden. Däremot är det mer svåröverskådligt på insektsidan. Det finns ju dessutom så otroligt många arter insekter.

Men är det så viktigt att behålla alla olika arter, klarar vi oss inte utan en del av dem?
–  Det är livsnödvändigt att vi behåller den biologiska mångfalden, dels för stabiliteten i olika ekosystem, arterna är ju beroende av varandra, dels för att monokulturer är mycket mer sårbara. Och inte minst för att vi behöver få tillgång till en stor genetisk mångfald och därmed ha flera alternativ inför framtiden.

Ett exempel på hur illa det annars kan gå är det som har hänt på Bali.
– Ön har numera nästan bara risodlingar, allt annat har försvunnit förutom de tempellundar som fortfarande finns kvar.

Till grund för IPBES arbete ligger vetenskapliga studier. Runt 1 300 forskare från hela världen bedömer det aktuella kunskapsläget. I panelen finns bred vetenskaplig expertis inom naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap. Ett tiotal svenska forskare från olika universitet har deltagit i arbetet med de regionala rapporterna, tre från Göteborgs universitet.

Också en femte rapport om markförstöring i globalt perspektiv lades fram på årsmötet i Medellín. Ulf Molau är en av forskarna bakom den. Flera av jordens ytor är hotade av markförstöring genom exempelvis skogsskövling, översvämning, överbefolkning, torka, bränder och överbete. Ulf Molau har sett tydliga exempel på det senare under fältarbeten på Nya Zeeland.

– Intensiv fårskötsel i mer än hundra år har lett till erosion och utbredd markförstörelse på Nya Zeelands sydö. På vissa ställe finns bara en hård jordskorpa kvar. Det tar väldigt lång tid att återställa marken. Allt man kan göra är att vänta.
Lättare går det att restaurera mark efter jordskred, till följd av exempelvis monsunregn. Det kan åtgärdas med återbeskogning, men kostar mycket pengar.

Gemensamt för att lösa alla problem är att länderna måste samarbeta. Under IPBES mötesvecka i Colombia träffades regeringsrepresentanter från drygt hundra länder för att diskutera slutsatser. Naturvårdsverket representerade Sverige.
– I rapporterna pekar vi på problemen men det är genom samarbete mellan länderna som frågorna måste lösas, säger Ulf Molau.