Med 3D-skrivaren till hjälp

När professor Michael Axelsson våren 2014 skulle beställa reservdelar från Storbritannien till en mätkammare för mätning av syreinnehåll i blodkammare så fick han beskedet att de delar han ville ha inte tillverkades längre. Han hade läst om 3D-skrivare och började titta på nätet efter information, hämtade ner programvara, och designade själv delar som han sedan skickade för utskrift till en i den snabbt växande skaran av firmor som idag erbjuder utskrifter i 3D-format.
– Med de delar som jag designade så kunde jag modifiera kammaren så att det nu går att använda modern fiberoptiks syremätningsteknik så att den blev både bättre och stabilare. Efter det fick jag blodad tand, det här var ju skoj!

Utöver reservdelen till kammaren har han bland annat designat en specialanpassad magnetomrörare till mätkammaren som gör mätningar lättare, samt en hållare för pin-cetter som används i en kurs i mikrokirurgi.

ATT ANVÄNDA 3D-SKRIVARE är stort i verkstadsindustri och även inom medicin, men på biologisidan inom naturvetenskaplig forskning är det relativt obruten mark. Michael Axelsson ser stora möjligheter med att använda 3D-skrivare i forskningsverksamhet.
– Det är en snabb process från design till prototyp och man kan snabbt modifiera om det inte blev som man tänkt sig.

Michael har valt att inte köpa en egen 3D-skrivare – ska man inte kontinuerligt arbeta med 3D-utskrifter tycker han att det är enklare att betala för utskrifterna, och man slipper inköps-, underhålls- och uppgraderingskostnader.
– I första hand är det fantasin som sätter gränser för vad som går att göra. Man kan skriva ut olika typer av plast men det finns även möjlighet att skriva ut i metall eller biomaterial. Det går att designa och skriva ut saker som skulle vara väldigt svårt att tillverka i en vanlig verkstad.