Passion för arternas mångfald

Alexandre Antonellis kontor i Botanhuset i Göteborg är en öppen bok över hans liv och hans forskning. Ena sekunden pekar han ut sin födelsestad Campinas i Brasilien på en stor karta över Sydamerika som hänger på dörren. Nästa sekund plockar han fram ett band ur den jättelika bokserien Flora of Ecuador som varit en inspirationskälla under hans grundutbildning, eller visar ett jättefrö från någon av alla hans forskningsresor till orörda skogar och berg i tropikerna.

Han är van vid att tänka stort, att tänka att saker och ting går att lösa. Han tog sin kandidat- och magisterexamen på 2,5 år istället för fyra år (”jag tog kvällskurser, helgkurser, sommarkurser – allt”), och vid 36 års ålder blev han professor. Där forskare inom naturvetenskap inte sällan har specialiserat sig på kanske en viss sorts fisk eller växt så har Alexandre Antonelli tagit ett något bredare grepp – hans forskningsområde är Sydamerika.

– Jag vill förstå hur den biologiska mångfalden har utvecklats i tid och rum, hur växter och djur har tagit sig mellan olika områden och klimatzoner. Den kunskapen kan vi sedan använda för att bättre förstå hur växter och djur kommer att påverkas i framtiden av ett förändrat klimat.

Ämnet kallas för biogeografi, och Sydamerika är ett utmärkt område för att utforska det. Tillsammans med Centralamerika och Karibien kallas området för den neotropiska zonen. Zonen innehåller mer växt- och djurarter än någon annan region på jorden.

– Andernas uppkomst förändrade landskapet och klimatet helt i området, och därmed förutsättningarna för nya arter att utvecklas. Hela den sydamerikanska kontinenten är fantastisk ur forskningssynpunkt – varje gång vi åker dit hittar vi nya arter och gör nya upptäckter.

I dag leder Alexandre Antonelli en framgångsrik forskargrupp. Hans ambition är att få med ett brett fält av olika sorts forskare i gruppen, från evolutionsbiologer till systematiker, geologer, matematiker, datavetare och ekologer, för att kunna skapa en helhetsbild av hur den biologiska mångfalden har utvecklats. Han gör forskningsresor till Sydamerika fyra-fem gånger om året, om två-tre veckor åt gången. Resorna detaljplaneras i förväg för att bli så effektiva som möjligt. De består ofta av insamling av växt- och djurprover och samverkan på lokala universitet, som symposier eller workshops som han är med och ordnar.

De utmaningar som finns inom Alexandre Antonellis forskningsområde rör bland annat bristen på data. Tropiska områden har studerats betydligt mindre än Europa och Nordamerika, trots att de har mycket större artrikedom och förser omvärlden med mat och råvaror. Han ser det som en nödvändighet att utveckla nya och bättre metoder för att analysera data och bedöma säkerheten i forskarnas resultat.

– I dag har vi DNA-sekvenserat ungefär tio procent av alla tropiska växter. Vi vet helt enkelt inte hur mycket vi inte vet. De olika tidsskalorna ur evolutionsbiologisk synvinkel är också en utmaning. Vi undersöker evolutionära processer som pågått under miljontals år, och det är kunskap som vi nu behöver applicera på de kommande 50 åren.

En annan utmaning är att samla och koordinera forskningsarbetet om biologisk mångfald. Han nämner det arbete som partikelfysikerna har gjort i schweiziska Cern som jämförelse. Han har själv startat ett forskningsnätverk som spänner över en rad olika ämnen, och han tror att Göteborgs universitet skulle kunna spela en stor roll för att koordinera arbetet med framtida forskning om biologisk mångfald.

– Här finns en utmärkt miljö för ämnet. Vi har fått stora nationella och internationella anslag och producerar bra artiklar, men det är fortfarande inte så många som pratar om biologisk mångfald på universitetet, bland allmänheten eller i media. Om tio år skulle jag vilja driva ett forskningscentrum för biologisk mångfald där vi har samlat alla aktörer inom området i Göteborg, till exempel Göteborg universitet, Botaniska trädgården, Naturhistoriska museet, Sjöfartsmuseet och Universeum.

I år har Alexandre Antonelli fått ta emot Naturvetenskapliga fakultetens forskningspris. Han skiner upp när priset kommer på tal – hans förhoppning är att det kan hjälpa till att lyfta ämnet biologisk mångfald till att så småningom bli ett profilområde inom Göteborgs universitet och även uppmärksammas mer av allmänheten som något oerhört viktigt, skyddsvärt och positivt.

– Det är skitkul att ha fått det. Det finns en utbredd artblindhet bland allmänheten – man kan skilja olika sorters bilar eller olivoljor, men kan ha svårt att skilja på en kaja och en kråka. Eller veta hur en smörblomma ser ut. Det är svårt att prata om ett ämne som många inte kan relatera till, och där finns en utmaning.