SKOGARYD – en station för hela landskapet

Leif Klemedtsson vid institutionen för geovetenskaper har arbetat med forskningsstationen i Skogaryd sedan 2006. I arbetet med att hitta en ny anläggning fick han tips om Skogaryd, ett skogsområde mellan Uddevalla och Vänersborg. Stationen byggdes upp under fem år, och i år beslutade Vetenskapsrådet att den ska ingå i ett nationellt infrastrukturnätverk av forskningsstationer för fältforskning om ekosystem inom jord och mark samt sötvatten.
– I Skogaryd använder vi ett landskapskoncept för att studera samspelet mellan atmosfär, myrar, två förstagenerationsskogar som tidigare har varit dikad åkermark, sjöar och vattendrag – det är en så kallad ”Earth System”-station, säger Leif Klemedtsson.

Att studera interaktionen mellan olika ekosystem har varit relativt ovanligt – ofta har forskningen fokuserat på ett ekosystem. När hela landskapet tas med i forskningen ger det en betydligt mer komplex bild av de emissioner som sker.
– Anläggningen i Skogaryd är unik för att den knyter ihop de terrestera och limniska systemen – vi kan studera såväl utbytena mellan de olika systemen som mellan systemen och atmosfären, säger Leif Klemedtsson.

En speciell del av anläggningen är Följesjön. Sjön tar emot mycket av det organiska material som transporteras från skogarna via bäckar. När materialet hamnar i sjön bryts det ner till bland annat koldioxid och metan, vilket har gjort sjön till en så kallad hot spot för metanemissioner – en normal skogssjö i ett område i den klimatzon som Skogaryd ligger i avger 0,2-1 millimol metan per kvadratmeter och dygn, medan Följesjön i perioder avger 4-9 millimol. Den sammanvägda effekten kan då bli att det frigörs mer växthusgaser från landskapet än vad det tas upp.

Leif Klemedtsson säger att det faktum att Skogaryd har blivit en del av en nationell infrastruktur har betydelse på flera sätt. Det gör att stationen kan utrustas med bra logistik och mätutrustning, det ger bättre möjligheter att bedriva såväl högkvalitativ forskning som utbildning inom bland annat biologi och miljövetenskap, och det ökar synliggörandet av forskningen vid stationen. Det ger också en långsiktighet i strukturen som gör att forskarna kan lägga upp fältförsök med varaktighet på 20-30 år. Visionen är att stationen ska bli en bas för internationella samarbeten.
– Det är en öppen station där vi ska ha kunskapsutbyten med andra forskare – på lång sikt ger det oss möjlighet att få större forskningsmedel och få till bra forskningsprojekt. Vi är en internationellt erkänd infrastruktur med högt rankad forskning, och hoppas att vi med nätverket kommer att kunna attrahera fler forskare till stationen.