Vad händer med klimatet om havets skogar försvinner?

Att skövlingen av skogar frigör mängder av koldioxid som förstärker växthuseffekten har vi känt till länge. Men vad händer med klimatet om havets skogar – sjögräsängarna – försvinner? Det vill klimatologen Hans Linderholm och hans kollegor ta reda på i ett stort forskningsprojekt i Östafrika.

Tidigare forskning har fokuserat på vad som händer med sjögräset då klimatet förändras. Det unika med detta projekt är att forskarna vänt på frågeställningen och istället studerar vilken inverkan sjögräsängarna har på miljön.
– Vi har kvantifierat hur mycket kol som finns bundet i sjögräsängarna utanför Tanzania, Mozambique och Madagaskar. Om kolet i form av koldioxid och andra växthusgaser frigörs, vilket sker om sjögräsen försvinner, så skulle det potentiellt kunna bidra till att förstärka växthuseffekten ganska rejält, säger Hans Linderholm.

Sjögräsängarna utanför östra Afrikas kuster är hotade av klimatförändringen. Ett varmare hav kan påverka sjögräsen negativt, stora stormar skapar enorma vågor som river sönder ängarna och kraftiga regn får floder med sediment att forsa ut i havet från land. Det här påverkar sjögräsängarna genom ökad mängd närsalter som leder till övergödning, ökad sedimentation och därmed minskad ljustillgång. Sjögräsen påverkas även negativt av bottentrålning, muddring och indirekt av överfiske samt av en ökad turism när sjögräs tas bort för att skapa badvänliga stränder vid nya hotell.
– Ängarna är viktiga ekosystem, de brukar kallas havets barnkammare. Men de är också viktiga som kolsänkor, säger Hans Linderholm.

– Östafrika har hittills varit en vit fläck vad gäller den här typen av studier. Vår forskning blir en viktig pusselbit när man ska göra modellkörningar för olika faktorer som påverkar klimatet globalt.

Det som också gör projektet ovanligt är att ekologer, fysiologer och klimatologer jobbar tätt ihop. Förutom Hans Linderholm, som är klimatolog och professor i naturgeografi vid Göteborgs universitet, drivs projektet också av två forskare vid Stockholms universitet, docent Martin Gullström och professor Mats Björk. De två Stockholmsbaserade forskarna hade bedrivit forskning i området i Östafrika under två decennium då Hans Linderholm kom in i bilden för snart åtta år sedan.

– De hade studerat sjögräsängar i Östafrika utifrån en rad ekologiska och fysiologiska frågeställningar Jag tyckte att det skulle vara spännande att studera sjögräsängar i ett större perspektiv. Förutom den ekologiska och ekonomiska betydelsen i regionen ville jag ta ett bredare grepp och se hur sjögräsängarna påverkar klimatet globalt.

Tillsammans har forskarteamet  under ett antal år samlat in stora mängder fältdata längs östra Afrikas kuster. Insamlingen av data är nu avslutad och nu återstår att göra beräkningar för att få fram reella siffror på sjögräsängarnas klimatpåverkan och hur det skulle kunna påverka medeltemperaturen om kolet i ängarna frigörs.

Hans Linderholm jobbar vanligtvis i bergsmiljö där han tar prover på träd för att studera regionala klimatvariationer i Europa och Asien, från cirka 2000 år bakåt i tiden till de nästkommande 100 åren. Så att jobba under vatten blev en helt ny upplevelse.»

– Det har varit superspännande att studera de marina ekosystemen. Och utmanande. Det är inte de lättaste miljöerna att jobba i alla gånger. Man dyker med tuber och har bara syre en viss tid, man måste ta hänsyn till tidvatten och strömmar och det kan dyka upp elakartade djur. Hajar till exempel.

Någon haj har dock Hans Linderholm aldrig träffat på, även om han fick höra att tigerhajar ibland simmar upp i flodfårorna och hoppar upp och tar byten som går i strandkanten just där han stått och tagit prov på mangrove-träd.

– Första dagen kanske man är lite nervös men sedan slappnar man av. Man blir så uppe i det man gör att man glömmer hålla utkik, konstaterar han.

Även om miljöförstöring och människans framfart gjort att sjögräsängar tagit viss skada i Östafrika, precis som på andra platser i världen, vill Hans Linderholm inte se mörkt på framtiden. När väl problemen identifierats gäller det att fokusera på lösningar, menar han.
– Om vi tappar tron på framtiden så är det ingen som orkar fatta beslut om att förändra vår livsstil, vi måste koncentrera oss på möjligheterna och det som går att göra.

Därför är Hans Linderholm och hans kollegor måna om att engagera lokalbefolkning på de platser där deras studie genomförs.
– Vi diskuterar mycket med byborna. Vi måste hitta lösningar som är anpassade för befolkning där de är involverade och känner att nya metoder för exempelvis fiske faktiskt gynnar dem i långa loppet.

Projektet har också gett ringar på vattnet då det delvis bedrivits i samarbete med studenter och forskare inom ett Sida-finansierat bilateralt program i Tanzania.
– Många av studenterna där jobbar redan på någon myndighet eller inom universitetsvärlden i Tanzania och lär sig saker under utbildningen som de kan ha direkt nytta av i arbetslivet. Det känns otroligt värdefullt.