Kloka forskare sökes…
… för långsiktiga och varaktiga relationer. Långpromenader längs sjöar och vattendrag och en och annan båttur till havs kan utlovas. Vi för gärna samtal om havsförsurning och cocktaileffekter av miljögifter i kustvatten. För att lösa dessa utmaningar behöver vi tillgång till analyskapacitet och kunskap som kan ge oss vägledning i en komplex värld.
Svar till ”längtar till havet”.
Färjan styr i maklig takt mellan öar och skär, in mot Saltholmen och Göteborg. I klippskrevorna blommar strandtrift och styvmorsviol och ejderhonorna simmar omkring med sina gemensamma kullar av ungar i ett pärlband efter sig. En melerad båt från försvaret smyger förbi strax utanför fönstret och i cafeterian sitter nyfikna turister med kameror i högsta beredskap. Under ytan vajar tångskogarna och man anar att trådalgerna i vikarna är på väg att växa till sig, små ljusgröna flak flyter på ytan här och var. I fjärran snurrar gigantiska vindkraftverk majestätiskt med Scandiahamnen som fond. Havet – som sedan urminnes tider funnits här och som kommer att finnas här så länge vi kan blicka in i framtiden – håller på att förändras i snabb takt.
Den naturliga hamnen och vattenvägarna vidare upp längs Nordre och Göta älv var sannolikt orsaken till att de första bosättarna slog ner sina bopålar just här. Denna gemensamma resurs är något som vi måste värna om även framöver, samtidigt som vi gör det möjligt att bruka den på ett långsiktigt hållbart sätt. Eftersom anspråken alltjämt ökar är det viktigt att vi skapar förutsättningar för att planera i god tid och ta beslut baserade på underlag av hög kvalitet. För att kunna förvalta långsiktigt måste vi ha god kännedom om drivkrafter och påverkansfaktorer i samhället och vilka effekter olika beslut på sikt får för människor som bor och verkar här, såväl som på de ekosystem som döljer sig under ytan.
Vi har sedan århundranden stiftat lagar som reglerar vem som äger rätten att nyttja olika naturresurser och vem som har rätt att besluta om vad.
I dagens Sverige lever vi med dessa olika regelverk och andra styrmedel som växt fram och lagrats på varandra under lång tid. Sedan vi gick med i EU på mitten av 1990-talet har ett antal långtgående miljödirektiv beslutats om där flera direkt berör vattenresurser. För tio år sedan kom Ramdirektivet för vatten och de senaste i raden är Havsmiljödirektivet och ett direktiv för Havsplanering.
Att vi stiftar lagar om just vatten och hav har säkert sin grund i att utan rent vatten så klarar vare sig människor eller ekosystemen och tillgången på denna resurs är kritisk för den framtida utvecklingen. Vi är helt beroende av vattenresurser som förser oss med allt från dricksvatten, vatten för bevattning av grödor, processvatten för industriellt bruk, fisk och möjlighet att bada och segla. Indirekt levererar vattenresurser även tjänster som är mer osynliga för det mänskliga ögat, såsom havens buffringsförmåga, cirkulation av näringsämnen och fotosyntes. Kunskapen om funktionen hos dessa komplexa system och hur de påverkas av exempelvis klimatförändringar och utsläpp av näringsämnen och andra kemikalier är avgörande för vilka beslut som bör fattas nu och framöver.
Vårt behov av kunskap har aldrig varit större och de utmaningar som vi står inför kräver att vi har universitet som bidrar med forskning av hög kvalitet och som vågar ifrågasätta givna sanningar.
På nationella myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten, där jag jobbar, är vi starkt beroende av tillgång till vetenskaplig kunskap och därtill utgör miljöövervakningen en viktig kunskapsbas för att vi kontinuerligt ska kunna följa utvecklingen och beskriva tillståndet i miljön. De frågor som ligger på vårt bord har inga enkla svar och lösningarna på problem som havsförsurning eller cocktaileffekter av kemikalier kan inte enkelt begränsas till Sverige.
Göteborgs universitet är en viktig nod för marin forskning i Sverige och har också en styrka i sin samverkan mellan den naturvetenskapliga forskningen och samhällsvetenskap, teknik och humaniora. De internationella samarbetena på universitetet är många och livskraftiga. Vi på Havs- och vattenmyndigheten ser fram emot att ta del av era forskningsresultat nu och i framtiden. Tillsammans med forskarvärlden är vi bättre rustade att ta oss an de utmaningar vi står inför. Personligen är jag en optimist som tror att vi med gemensamma krafter kan finna lösningar på flera av dessa miljöproblem. Det handlar inte bara om tekniska lösningar utan om en samhällsomställning som omfattar förändringar av vår livsstil och beteenden. Om detta behov av forskning över ämnesgränserna skriver om i vår gemensamma forskningsstrategi på Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Vi ser fram emot ett gott samarbete med er på Göteborgs universitet framöver.
Ha en skön sommar och njut av sjöar och hav!
/Anna Jöborn
