VETENSKAP OCH POLITIK

Ja, det där är inget autentiskt citat, det erkänner jag. Men det fångar andemeningen i en inställning till politik kontra expertkunskap som jag inte möter helt sällan. När eurokrisen härjade som värst i Europa ropade många självutnämnda experter på politikens och ideologiernas abdikation och tyckte att experter istället borde få hantera de krisande länderna.

I ETT UPPDRAG JAG hade som frilansare rätt nyligen föreläste jag för en av näringslivets branschorganisationer om ”att förstå politiker”. Branschen ska ju företräda sina medlemmar och sålunda jobbade denna organisation för förändringar som skulle gynna deras egen bransch. Fast de själva såg det inte så. De var experter och visste ”hur det är egentligen” eller ”hur verkligheten ser ut”. Sånt som politiker inte vet, underförstått. Och eftersom politikerna inte vet, fattar de dåliga beslut. Det var deras grundinställning.

Samma attityd kan jag en annan dag möta hos fackföreningsrörelsen. De vet ”hur verkligheten ser ut” och ”hur vanliga människor har det”. Problemet är bara att fackets och näringslivets experter sällan håller med varandra.

FÖR LANTBRUKARNAS Riksförbund är det självklart att vi borde producera mer mat i Sverige, för konsulten i privatekonomi är det viktigast att maten ska vara så billig som möjligt. En tredje bryr sig mest om den biologiska mångfalden i odlingslandskapet och vill få bort konstgödslet oavsett vad det kostar för bönder och konsumenter. För Svenskt Näringsliv är det en självklarhet att reglerna för sjöfartens utsläpp i Östersjön borde vara desamma som vid spanska atlantkusten, av konkurrensskäl. För havsmiljöforskaren är det lika självklart att reglerna i Östersjön ska vara skarpare, eftersom det är ett känsligare hav.

FÖR ATT ÅTERKOPPLA till eurokrisen så är inte ens olika ekonomer överens om huruvida det är bäst att snåla eller att spendera. Och oavsett vem av dem som får bestämma så finns en överhängande risk att ekologisk och social hållbarhet åsidosätts i åtgärdspaketen, eftersom ingen frågat efter naturvetarnas eller samhällsvetarnas expertis i sammanhanget.

NÄR JAG FORTFARANDE var språkrör i Miljöpartiet blev vi en gång uppvaktade av Vattenfalls styrelse. De kom till oss med den där attityden att vi hade fel för att vi inte förstått. Således ägnade de en halvtimme åt att förklara självklarheter som vi redan kände till. Till slut tröttnade jag. ”Jag tror att ni åtminstone borde överväga det faktum att det kan förhålla sig så att vi faktiskt redan har förstått. Vi bara inte tycker som ni,” sa jag. De blev så förvirrade att de inte visste hur de skulle fortsätta.

POLITIK BLIR MER komplicerat ju längre man håller på med det. När jag var sjutton trodde jag allt var enkelt. Jag var i likhet med de här ”experterna” övertygad om att alla skulle tycka som jag om de bara förstod vad jag menade. Så enkelt är det tyvärr inte. För att ta ställning och sålla bland alla experter behövs en ideologiskt grundad politisk kompass som säger vilken riktning vi ska gå i. Genom demokratin kan folket välja vems kompassriktning de föredrar. Den som bara lyssnar på experter riskerar att få ändra åsikt varje vecka.

MISSFÖRSTÅ MIG nu inte. Jag älskar när experter blandar sig i samhällsdebatten. Alldeles särskilt om experterna tycker som jag, förstås, men även annars. Jag vill överhuvudtaget se fler sakkunniga och forskare diskutera politik och samhällsfrågor.  Inte minst sådana som företräder andra värden än de ekonomiska. Miljövetare, socialantropologer, arkitekter, kulturvetare och många andra kan tillföra perspektiv som ofta saknas. Men precis som ni vill att jag ska ha åtminstone ett litet hum om energifrågor innan jag debatterar kärnkraftsavveckling skulle jag önska att experterna hade åtminstone ett litet hum om hur politiken fungerar.

DEN SOM GER sig in i debatten bör göra det med viss förståelse för att det finns fler experter, fler vetenskapliga områden, fler intressen och olika ideologiska inställningar. Det är lätt att idiotförklara politiken för att den inte gör just det ens egen expertis säger att den borde. Men politikens roll är att sålla i denna djungel av kunskap och åsikter, lägga ett ideologiskt och ibland även moraliskt perspektiv på det hela och därefter lotsa det till lämpliga politiska beslut. Detta är vad politikerna är ”experter” på och det ska inte föraktas.

/Maria Wetterstrand

Maria Wetterstrand är biolog, före detta politiker, numera fristående samhällsdebattör och ordförande i miljömålsrådet.