Allt ljus på växter

I Slottsskogen finns ett träd som i höstas hade kvar sina blad – långt efter att alla andra har släppt sina. Det beror på att det står intill en gatlykta och den extra belysningen gör att trädet tror att det fortfarande är sommar, förklarar Sebastian Westenhoff.

Han är forskare i biofysikalisk kemi vid Institution för kemi och molekylärbiologi och studerar bland annat proteiners strukturer och förändring, på den allra mest grundläggande nivån. Han har bland annat visat hur växters liv styrs av fytokromer. De är ljuskänsliga proteiner som finns i alla växters blad och som mäter solljuset.

– Utan fytokromer skulle inget växa, säger han.

Ljusmätningen förändrar strukturen i fytokromerna och gör att bladen fattar att det är dags att trilla av när dagarna blir kortare. Och när våren kommer förstår växten att det är tillräckligt med ljus för att den ska börja blomma. Samma fenomen ligger bakom att växter av samma typ ofta är lika höga, till exempel i ett majsfält.

– Om en majsplanta är i skugga av en annan planta lägger den mycket energi på att växa för att komma upp i solen. Men när den är där uppe slutar den att växa och satsar all sin energi på att producera majskolvar.

Sebastian Westenhoff har gjort sin upptäckt i samarbete med en finsk forskare. Den bygger på hans egen teknik att mäta proteiners struktur, en metod som kallas tidsupplöst röntgenspridning. Den innebär att man sätter igång en reaktion som proteinet är involverat i och följer hur atomerna beter sig med korta röntgenpulser från en synkrotron eller röntgenläsare.

– Det gör att man kan förstå hur ett protein fungerar i kroppen, i ett blad eller i en bakterie.

För ett par år sedan hörde den finske forskaren av sig och undrade om de skulle kunna pröva att använda Sebastians teknik för att studera fytokromers rörelser.

– Han kom med proteinet och problemet och jag hade tekniken för att lösa det.

Kunskapen om fytokromer skulle i framtiden exempelvis kunna bidra till att utveckla nya metoder för odling på ljussvaga platser. Och forskare i Berlin arbetar med ett annat spår i studiet av fytokromer med hjälp av optogenetik, vilket innebär att använda ljus för att styra celler i mänsklig vävnad. Det skulle i framtiden förhoppningsvis kunna användas som bot mot vissa sjukdomar, genom att man fäster ett ämne i en viss del i kroppen där det ska verka och lyser på just det stället med vanligt ljus.

Sebastian Westenhoff har också ett helt annat sidospår i sin forskning: han håller på att utveckla ett dataspel tillsammans med spelutvecklare. Han vill använda ungas dataspelspassion för att intressera dem för naturvetenskap.

– Det är så synd att intresset för naturvetenskap går ner. Det måste vi göra något åt. Förhoppningen är att ungdomar ska börja spela och upptäcka att det inte är tråkigt – utan jättespännande.

Sebastian har själv figurerat på reklambilder på Göteborg spårvagnar med uppmaningen till unga att läsa naturvetenskap. Han vill förmedla det som är hans passion och drivkraft, nyfikenheten på de allra mest grundläggande processerna.

– Jag vill förstå hur saker och ting fungerar på atomnivå.