Letar lösningar för industrins problem

Rundkolvar med bubblande vätskor i regnbågens alla färger och rader av ställ med rykande provrör. Säg ordet kemi och det är lätt att tankarna skenar iväg och målar upp bilden av ett kemilaboratorium som taget ur en gammal Hollywoodfilm.

Verkligheten för dagens moderna kemister ser dock radikalt annorlunda ut. Det är inte minst Nina Simic ett levande exempel på. Istället för vit laboratorierock dyker hon upp till intervjun iförd en snygg sidenblus.

Idag jobbar Nina Simic som senior scientist på det globala företaget AkzoNobel Pulp and Performance Chemicals. Företaget är världsledande producent av blekkemikalier till massaindustrin och producerar också specialkemikalier som bland annat används vid tillverkning av målarfärg, cement och elektronik.

Nina Simic har sin arbetsplats på avdelningen för Processutveckling, Blekkemikalier, vid företagets produktionsanläggning i Bohus. Istället för att göra tester i laboratorium fungerar hon numer främst som spindeln i nätet för en rad forskningsprojekt.
– Jag jobbar som vetenskaplig ledare och ingår bland annat i det managementteam som styr avdelningens forskning och föreslår nya forskningsprojekt, säger Nina Simic.
– Några projekt är mycket långsiktiga och har en hög akademisk nivå och bedrivs då ofta som universitetssamarbeten. Just nu samarbetar vi med fem universitet där jag koordinerar projekten och handleder studenter.

Nina Simics grupp jobbar just nu med att lösa en specifik utmaning – att hitta ett alternativ till 6-värt krom. Ämnet är nödvändigt att tillsätta i processen för att tillverka klorat. Men på grund av dess giftighet kommer det att krävas tillstånd inom EU för att få fortsätta använda det efter 2017.
– Det är ett jättetryck på oss att hitta en lösning och som forskare är det väldigt kul och utmanande att få arbeta med ett så komplext kemiskt problem, säger Nina Simic.

Hon har alltid haft ett driv att se den industriella nyttan av forskningen.
– Därför har jag sökt mig till näringslivet. Det är spännande och utmanande att sätta sig in i ett industriellt problem, bryta ner det till grundläggande kemiska frågeställningar för att sedan omsätta resultatet av forskningen till nya lösningar som kan användas industriellt.

Hur kul det är att jobba mot industrin upptäckte Nina Simic redan då hon gjorde sin forskarutbildning i oorganisk kemi vid Göteborgs universitet. Det var i slutet av 1990-talet då hon just tagit sin kandidatexamen i kemi. Projektet pågick under fem år och handlade delvis om att optimera industriella batterier.
– Vi samarbetade med ett batteriföretag och vi hittade vetenskapliga förklaringar till varför batterierna inte nådde full effekt och vad man kunde göra åt det. Det var en sådan kick att kunna leverera resultat till företaget som kunde hjälpa dem att förbättra sina produkter, säger Nina Simic.

Karriären gick sedan via en postdok-tjänst på elektrokemigruppen vid Berns universitet i Schweiz, till Akzo Nobel i Bohus. Kemikalieföretaget sökte upp henne och erbjöd ett specialistjobb inom oorganisk kemi.
– Det visade sig vara ett jättekul jobb. Här är högt i tak och man får tänka nytt. Det passar mig som person. Jag är öppen och nyfiken och ser möjligheter.
– Sedan kan jag nog vara lite otålig och något av en tidsoptimist ibland, säger hon och skrattar.

Nina Simics intresse för kemi och kemiska processer väcktes redan under högstadietiden på skolan utanför Kungälv. Genom en engagerad naturvetenskapslärare fick hon upp ögonen för naturvetenskap i allmänhet och kemi i synnerhet.

Att pappan var ingenjör bidrog också till beslutet att läsa vidare på universitetet. Men det som verkligen avgjorde att hon satsade på studierna var ett sabbatsår under gymnasiet.
– Jag var skoltrött och jobbade som assistent till en tandläkare ett år. Det var så vansinnigt tråkigt att vara hjälpreda och det gjorde mig väldigt studiemotiverad, säger Nina Simic.

Nina Simics drivkraft är att ha roligt på jobbet varje dag. Och det har hon.
– Jag tycker det är så roligt och det finns så många möjligheter. Men det innebär också att det kan bli lite stressigt då och då.

Hon är dock noga med återhämtning och har ett eget vattenhål där hon tankar energi – ridning. Familjen bor granne med stallet där Nina Simic har sin häst och tidiga mornar eller sena kvällar ungefär fem gånger i veckan sitter hon på hästryggen.
– Där laddar jag mina batterier. Det är som ett rus när man får till den där perfekta kommunikationen med hästen. När man hittar hästens egen drivkraft att göra det man vill.

Framöver vill hon fortsätta att arbeta med att utforma nya forskningsprojekt i kombination med affärsutveckling, att jobba nära kunderna för att förstå deras problem på en kemiskt grundläggande nivå. Dessutom vill Nina Simic fortsätta i rollen som handledare till doktorander. Hon tycker att handledarfunktionen är oerhört givande. Den går nästan att likna vid en kemisk process där det gäller att tillsätta rätt dos av feedback för att få doktoranderna att växa.
– Jag tycker det är så roligt att se hur folk växer. När en student från början är villrådig och osäker men sedan med handledning utvecklas till en självständig och drivande individ.