Med passion för biokemi

Redan som treåring ville Richard Neutze bli forskare.
– Som barn hade jag mycket lätt för matematik. För mig var matematik som att lösa ett geometriskt pussel och så är det fortfarande. Jag tänker visuellt, även när jag arbetar, trots att biokemi inte är speciellt visuellt.

Richard Neutzes familj kommer från Tyskland, hans farfarsfar flyttade till Nya Zeeland och blev farmare. Även hans föräldrar var fårfarmare men uppmuntrade de fyra barnen att studera. Han började plugga fysik och disputerade 1995 vid universitetet i Canterbury, Nya Zeeland. Här inträffade den första av de tillfälligheter som format hans liv.
– Om man tittar på människors liv så ser man att deras beslut bygger på en lång rad tillfälligheter och sammanträffanden. En del människor griper tillfällena, och en del gör det inte.

Han menar att stora beslut i livet kommer mestadels från saker man inte har fullständig kontroll över.
– Till exempel träffade jag av en tillfällighet vetenskapsmannen Janos Hajdu och drack kaffe med honom när han besökte universitetet Canterbury för att träffa en vän. Det förändrade fullständigt min riktning i livet.

RICHARD NEUTZE beslöt att göra en kort postdok-vistelse hos Janos Hajdu vid Oxford University, och han bytte ämne från fysik till biofysik. Därefter var han en tid postdok på universitetet i Tübingen innan han återigen anslöt sig till forskargruppen ledd av Janos Hajdus, som under tiden blivit professor vid Uppsala universitet. Och i Sverige mötte han sin fru Helena, hon har disputerat vid Karolinska institutet och arbetar på Astra Zeneca.
– Om jag inte hade varit tillgänglig den eftermiddagen som Janos kom förbi University of Canterbury hade mitt liv varit väldigt annorlunda.

År 2000 flyttade han sin forskning till Chalmers och 2006 blev han professor i biokemi vid Göteborgs universitet.  Under sin tid vid Göteborgs universitet har Richard Neutze och hans forskargrupp publicerat ett stort antal artiklar och han har fått en lång rad utmärkelser och priser.
– Men tror jag att de kommande fem eller tio åren kommer att blir den mest produktiva perioden i min karriär.

ETT PAR STORA frågor vill han bidra till att lösa. Hans forskargupp har börjat studera fotosyntesen och möjligheten att på konstgjord väg i framtiden skapa en liknande process som med hjälp av ljus kan alstra energi och bidra till att lösa världens energiproblem.

Den andra stora frågan är av en helt annan karaktär. Han tror att det mest viktiga, och helt nya, forskningsområdet det här seklet, kommer att bli att man på molekylär nivå försöker förstå hur hjärnceller fungerar och vilka mekanismer som skapar människans medvetande och självförståelse.
– Som forskare måste man tro att medvetandet har något med kemi att göra. Jag hoppas att den forskning som vi gör i min forskargrupp också kan bli relevant för de här mycket svåra utmaningarna. Det är mitt karriärmål, om jag kan bidra till det vet jag inte, säger Richard Neutze.