Snart i mål

När vi träffar Loujain Elias läser hon fjärde terminen på receptarieprogrammet.
– Och andra. Och tredje, säger hon med ett leende.

Eftersom hon kan tillgodoräkna sig vissa kurser, får hon försöka pussla ihop sitt schema så gott det går. Något som både är positivt och negativt, tycker hon. Nackdelen är att det är stressigt att läsa två kurser samtidigt, medan fördelen är att hon lär känna fler kurskamrater eftersom hon följer fler än en termin samtidigt.
– Min plan är att ta examen nästa år, säger hon.

Under sina år i Sverige har hon hunnit med att läsa SFI och en intensivkurs för att få särskild behörighet till receptarieprogrammet i Sverige. Men att sätta sig i skolbänken och börja läsa gymnasiekurser i kemi när hon redan tagit universitetspoäng i ämnet, kändes tungt. Hon beskriver det som att ta ett steg tillbaka.

För att lära sig det vardagliga språket bättre och få kontakt med människor, valde hon sedan att börja jobba. Under en period arbetade hon i en kiosk i Gamlestaden. Idag pratar hon nästan flytande svenska, och följer utan problem sin utbildning på svenska.
– Jag har hört att det är bättre för inlärningen att läsa en utbildning på ett annat språk än sitt modersmål, eftersom man tänker på ett mer logiskt sätt då, säger hon.

Utbildningen i Sverige skiljer sig en hel del från den i Damaskus. Där har studenterna ett mycket större eget ansvar, och lärarna finns inte tillgängliga för frågor i alls samma utsträckning. Hon berättar att studenterna själva ansvarar för att genomföra laborationer utifrån vad de lärt sig i teorin, utan att få hjälp från lärarna.
– Här i Sverige hjälper lärarna studenterna att växa, medan i Syrien måste du ta ansvar för dig själv.

En annan stor skillnad är att studenterna på receptarieprogrammet i Sverige får läsa kurser i kommunikation och hur de ska bemöta kunder på apoteken, något som inte förekom alls i Damaskus.

Förutom skillnader i utbildningen så skiljer sig även hälsotillståndet åt i de olika länderna. Loujain Elias berättar att olika typer av allergier är betydligt mer vanligt i Sverige, medan många fler lider av hjärt- och kärlsjukdomar i Syrien. På frågan om varför det är så, skrattar hon:
– Det är nog för att vi gillar att äta gott!

Att det blev just farmaci berodde framför allt på att arbetsmarknaden för farmaceuter var god i Syrien. Egentligen var hon inte alls intresserad av ämnet, men det förändrades när hon väl började plugga.
– Det är jätteintressant att lära sig om hur sjukdomar utvecklas och vad orsaken är, och hur läkemedel fungerar. Varför fungerar just det här läkemedlet med den här strukturen och inte ett annat?

Att lämna sitt hemland och hela sin tillvaro med vänner och studier, var av förklarliga skäl inte lätt. Loujain Elias tycker att det är jobbigt att prata om tiden när hon precis kommit till Sverige.
– Det var svårt i början, att tvingas lämna sitt hemland där man har sina vänner och läser till sitt drömjobb. Landet där jag träffade min man, och fortfarande har så många minnen ifrån. Men nu börjar jag att känna mig som hemma här i Sverige. Att Sverige är mitt hemland.