Med kulturarv som lins

Ett av de många stadsutvecklingsprojekt Feras Hammami fördjupat sig i är den pågående stadsförvandlingen i Gamlestaden i östra Göteborg. Planen är att Gamlestaden ska knytas ihop med centrum. Tre tusen nya lägenheter ska byggas och SKF:s fabriksbyggnader ska omvandlas till bostäder och köpcentrum.
– En viktig fråga i mitt forskningsprojekt är hur inkluderade stadsutvecklingsprojektet i Gamlestaden är. Om vi är intresserade av att bygga en hållbar stadsdel så måste vi innefatta alla som bor där, säger Feras Hammami, universitetslektor vid institutionen för kulturvård.

Gamlestaden växte fram som arbetarkvarter runt SKF och Gamlestadens Fabriker. Arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring har bidragit till att många nationaliteter bor i stadsdelen. Hyrorna i området har varit relativt låga.
– Jag är intresserad av att förstå hur kulturarv är inblandat i omvandlingsprocessen och hur kulturarv kommer att påverka lokalsamhället, säger Feras Hammami.

Där Gamlestaden nu ligger låg under senmedeltiden staden Nya Lödöse. Idag pågår därför en stor stadsarkeologisk undersökning i området. Feras Hammami anser att arkeologiarbetet fokuserar för mycket på just senmedeltiden.
– Kulturarv är inte bara det som är gammalt. Det lever med oss och är en del av vår identitet och vårt minne. Boende, butiksägare, besökare och föreningar i Gamlestaden måste få komma till tals. Inte för att förstå deras perspektiv och tolkning av det officiella kulturarvet utan för att vi vill förstå det kulturarv som formar Gamlestaden idag.

I Gamlestaden finns även en skateboardpark som kommer att försvinna. Det är också oklart vad som händer med Bellevue marknad och den informella ekonomi som har växt upp kring marknaden. Feras Hammami ser redan nu att en gentrifieringsprocess är på gång i stadsdelen och att en ny samhällsklass inom kort kommer att ta över Gamlestaden trots att många gräsrötter protesterat, precis som de tidigare gjort i stadsdelarna Haga och Gårda.
– Kulturarv är plural. Därför behöver vi ta hänsyn till alla tidslager, inte bara SKF:s historia och de tvåhundra åren mellan 1473–1624 då Nya Lödöse låg på platsen. Jag inser förstås att det är en stor utmaning att få med alla tidsperioder och alla människor i en stadsomvandlingsprocess. Men det är ändå mer problematiskt att exkludera grupper, till exempel alla de kulturer, traditioner, och samhällsgrupper som har format Gamlestaden i modern tid.

Han påpekar att en hållbar stad är en stad i balans. Att staden innehåller sociala, ekonomiska, historiska och kulturella resurser som är nödvändiga för utvecklingen. Och han beklagar att 1800-talets nationalistiska historiesyn, och syn på kulturarv, fortfarande till vissa delar lever kvar.
– Sverige är ett inkluderade land. Men vi behöver vara försiktiga så att inte en enda bild dominerar kulturarvet. Det är farligt ur demokratisk synvinkel.

Göteborgs universitet har ett nytt centrum för kritiska kulturarvsstudier.

– Vi undersöker alternativa perspektiv på kulturarv och utmanar äldre kulturarvsstudier som till stor del var inriktade på det materiella kulturarvet eller hade en traditionellt västerländsk syn på kulturarv.

Att bara studera gamla monument och historiska byggnader duger inte, anser Ferras Hammami.
– Det skulle i så fall till exempel innebära att vissa delar av samhällena i Afrika inte skulle ha något kulturarv alls och att avtryck i geografi, språk och kultur inte räknas.

Städer har ständigt omdanats, men idag ställer globaliseringen, med migration, ny mobilitet, ny teknik och förändrade ekonomier, nya krav på nationerna och deras regeringar.
– Särskilt planering och kulturarvsförvaltning hänger inte med och det kan skapa sociala konflikter i stadsmiljöerna. Nya människor i staden, med nya berättelser och nya platsminnen, skapar nytt kulturarv. Det här skapas varje dag och är något som är en stor utmaning att förstå och engagera sig i.

Feras Hammami är palestinier och intresset för kulturarv började i hemstaden Nablus, den tredje största staden på Västbanken.
– Det var när israeliska militärer bombade de gamla stadsdelarna i min hemstad, och försökte radera att palestinier levt och gjort avtryck i Nablus, som mitt intresse för kulturarv väcktes, säger han.

Kulturarv kan användas politiskt av människor för att stärka sin egen identitet på bekostnad av andra sociala och etniska grupper.

Feras Hammamis upplevelser av kulturarv och politik i Palestina har blivit hans eget kulturarv, både på ett personligt och professionellt plan. Därför är en central del i hans forskning hur kulturarv är insnärjt i sociala konflikter mellan grupper och hur politiskt motstånd uttrycks i städerna.
– I Nablus gamla stad finns ett politiskt laddat torg, Qaryon-torget. Där samlas palestinier för att skapa motstånd och för att hjälpa varandra när israelska militärer invaderat staden.

I samband med fredprocessen 1991 mellan Israel och PLO målade en fransk konstnär en jättelik muralmålning på en av husväggarna vid torget. Konstnären hade gjort research om staden och pratat med palestinska kvinnor som beskrivit hur farligt det var att gå ut och hänga tvätt på tork.
– Det var en vacker muralmålning med en kvinna som hängde kläder på ett tvättstreck mot en klarblå himmel där en fredsduva flög. En del av de boende tyckte om målningen och en del kände att den inte representerade deras torg. Men målningen blev kvar och ingen protesterade.

Men detta förändrades år 2002 när israelisk militär började bomba Nablus igen och de flesta byggnaderna runt torget förstördes. Kvar fanns husväggen med muralmålningen som palestinierna då täckte över med martyrbilder av dem som dödats av israelerna. Dessutom målade de till en blodig hand.
– Som för att säga ”vi tog själva över torget!” Det här var alltså inte ett tomt torg; här fanns en kontext, en lång historia. Och den omdanade målningen visade på en konflikt mellan konstnären och människorna som bodde och levde där, säger Feras Hammami.