Vardagsliv i centrum för gästforskare från Syrien

Foton på praktfulla hus från hemstaden Aleppo flimrar förbi på datorn. Så dyker en bild i svartvitt upp: en äldre kvinna med slitna kläder och krökt rygg har just passerat genom det som en gång var en utsirad stadsport men nu är en ruin av stenar. Emad Alsaleh pekar på fotot.
– Det är en av huvudentréerna till det gamla Aleppo. I stadsdelen bor hundratusen människor, byggnaderna har anor från antiken och flera hus är över femtusen år gamla. Det mesta har förstörts av kriget, säger han med vemod i rösten.

Den gamla staden i Aleppo är med på Unescos världsarvslista. Det är svårt att skatta hur många procent av bebyggelsen som är förstörd. Och ruinerna ger bara en fingervisning om det mänskliga lidandet i Syrien.
– Ingen vågar längre begrava de döda på kyrkogården eftersom risken är stor att bli skjuten där. Istället hämtar bilar upp de döda kropparna, som körs iväg och grävs ner på lekplatser eller i parker. Människor vet inte längre vart de ska gå för att sörja sina döda, säger Layla Kandakji.

I NOVEMBER LÄMNADE det gifta paret fakulteten för arkitektur vid Aleppo universitet för att under tio månader bli gästforskare på institutionen för kulturvård. Tillsammans med forskare från Göteborgs universitet och Chalmers vill de utreda möjliga vägar att återställa kulturarvet i hemlandet; diskutera vad som bör restaureras och vad som ska byggas nytt.
– Det kommer att finnas monument som absolut måste återskapas eftersom de är symbolplatser för människor som lever i staden. Det är en fråga om identitet. Att däremot återuppbygga allt som skjutits sönder i gamla staden i Aleppo tror jag inte är möjligt, säger Layla Kandakji.

ALEPPO ÄR EN splittrad stad med en fattig och en rik del. Men sina drygt 3 miljoner invånare lever hälften av befolkningen i Aleppo i så kallade ”informella stadsdelar” där människor helt enkelt slagit sig ner och byggt provisoriska bostäder. I de här stadsdelarna är förhållandena besvärliga. Ibland saknas vatten och el, vägarna är undermåliga, det finns ingen grönska eller sjukvård. En utveckling är nödvändig, anser Emad Alsaleh. Nu är Aleppo dessutom delad av kriget. En frontlinje skär rakt igenom staden och bildar ett blödande sår. Oppositionens flagga vajar på ena sidan och regeringens på den andra. Emad och Layla säger att de blir känslosamma när de tänker på hemlandet. Och konflikten är ju långtifrån slut.
– Men vi försöker tänka framåt. Vi måste tänka på framtida generationer.
De vill lära av andra som studerat återuppbyggnad efter krig och förödelse. Tysklands rekonstruktion efter andra världskriget och kriget på Balkan är bara några exempel.

INNAN KRIGET BRÖT ut i Syrien 2011 fanns i den gamla stadsdelen i Aleppo ett kommersiellt centrum, ett unikt basarområde med tolv kilometer vindlande gator, skyddade från regn och sol. Rymliga kringbyggda innegårdar med växtlighet och vackra fasader var också en del av den gamla staden.
– I basarkvarteren såldes speciella saker som man bara kunde köpa där. Alla kom dit. Känslan i området gav identitet till människorna. Där fanns en atmosfär av svalka, liv och lugn på samma gång. Om det är möjligt att återbygga? Jag vet inte, säger Layla.