Ålgräs på väg att försvinna

Den marina blomväxten ålgräs, eller bandtång, växer på grunda mjukbottnar från västkusten hela vägen upp till Ålands hav, och brukar ibland kallas för ”havets barnkammare”.

­− Det beror bland annat på torsken, säger Per-Olav Moksnes. Ålgräsängarna är ett viktigt uppväxthabitat för torsken; de innehåller mycket mat i form av små rovfiskar och kräftdjur och ger dem även skydd.

Förutom att agera uppväxtområde så bidrar ålgräset med ett antal andra så kallade ekosystemtjänster. Bland annat tar det upp närsalter vilket minskar övergödning, samt dämpar vågor vilket minskar erosion och uppgrumling av sediment i vattnet. Ålgräset tar även upp kol, något som motverkar växthuseffekten och i förlängningen klimatförändringar.

Under de senaste decennierna har mängden ålgräs längs Sveriges kuster minskat kraftigt. Hur mycket som egentligen har försvunnit är det ingen som vet säkert eftersom en total inventering aldrig har genomförts – Per-Olav Moksnes säger att det kan röra sig om totalt 8000-15000 hektar. De orsaker som brukar nämnas till minskningen är övergödning, överfiske samt anläggning av hamnar och bryggor.

− Överfisket leder till en så kallad trofisk kedjereaktion. När torsken försvinner så blir det mer småfisk, krabbor och räkor som torsken lever på kvar i vattnet. De djuren äter i sin tur upp de små djur som äter alger, vilket leder till att algerna växer för mycket, skymmer ljuset och i sin tur kväver ålgräset.

Havs- och vattenmyndigheten undersöker nu om restaurering kan användas som en åtgärd för att minska den stora förlusten av ålgräs. På senare år finns flera fall där miljödomstolen har beslutat att ålgräsängar som har förstörts vid exploatering vid till exempel hamnanläggningar ska kompenseras genom att ålgräs transplanteras till nya områden. Ett hinder fram tills nyligen för denna typ av åtgärder har varit att restaureringsmetoder för skandinaviska områden saknats. Per-Olav Moksnes forskningsgrupp har under de senast åren tagit fram metoder som fungerar i svenska vatten, men konstaterar samtidigt att restaurering av ålgräs är både kostsamt och svårt.

− Man får i praktiken plantera om ålgräset skott för skott. Det går inte heller idag att restaurera i alla områden. På platser där stora ålgräsängar förlorats tycks ett så kallat regimskifte ha skett, där uppgrumling av sediment och drivande algmattor hindrar naturlig återetablering och restaurering av ålgräs, trots att övergödningen i området minskat. Det är därför oerhört viktigt att skydda kvarvarande ålgräsängar i Bohuslän.

Sedan 2011 koordinerar Per Olav Moksnes tillsammans med miljöjuristen Lena Gipperth vid Göteborgs universitet det multidisciplinära forskningsprogrammet Zorro som har som målsättning att utveckla metoder för restaurering av ålgräsekosystem samt att få fram ett bättre regelverk för skydd och förvaltning av grunda kustekosystem i Sverige.

− Vi är i slutfasen av arbetet med en handbok som ska fungera som stöd till handläggare vid förvaltning av ålgräs. Den stora utmaningen för framtiden är att hitta metoder att knuffa tillbaka ekosystemet, att förstå hur vi kan få tillbaka torsken och ålgräset.