Han vill lära unga ta ansvar för havet

Svarta tavlan och bänkar i långa rader? Nej, på Gullmarsgymnasiets marina utbildningar bjuder klassrummet på akvarium, sjöborrar och strilande havsvatten istället. Det är lite kyligt och fuktigt när vi kliver in i den låga byggnaden på kajen strax intill Gullmarsgymnasiets huvudbyggnad i Lysekil. Mitt på det grå betonggolvet står ett gigantiskt kar med havsvatten där några små plattfiskar gömt sig i sanden på botten. En liten krabba ilar snabbt in under en tångruska när den märker av de ovälkomna gästerna som kikar ner i karet. I rummet finns också en lång ränna med strilande, friskt havsvatten som är full av olika små havsdjur och väggarna i rummet är täckta av hyllor där mindre akvarium trängs – elevernas egna visar det sig.

Akvarierummet är själva navet i Gullmarsgymnasiets marina utbildningar. Här samsas eleverna på det relativt nystartade marina naturbruksprogrammet med elever på naturvetenskapsprogrammet med marinbiologisk spetsutbildning. Spetsutbildningen har funnits sedan 1995 och Ragnar Eide, lärare i marinbiologi, har varit med sedan starten.

– Det är ett intressant och omväxlande jobb och jag lär mig hela tiden nya saker, säger han.

I jobbet ingår, förutom att undervisa i marinbiologi, också mycket exkursioner där lärare och elever drar ut i fält för att samla in marina djur och studera deras uppbyggnad och beteenden.
– Vi har även ett tätt samarbete med det marina laboratoriet vid Kristineberg och eleverna hjälper till med flera av deras projekt, berättar Ragnar Eide.

Arbetet som lärare ger honom en unik chans att hålla sig uppdaterad inom hela det marinbiologiska fältet. Vetenskapen går fort framåt och Ragnar Eide uppdaterar hela tiden kurserna för att eleverna ska få ta del av de senaste rönen.
– Att vara lärare är faktiskt mer bildande än att vara forskare. Som forskare måste du kunna allt i ditt eget ämne men jag har chans att få en mycket bredare kunskap. Bildningsmässigt tycker jag det är väldigt kul. Mitt intresse för vetenskap är det som driver mig och jag tycker om att hänga med i utvecklingen och få ge det vidare till eleverna.

Forskarbanan var annars det som Ragnar Eide hade tänkt sig från början. Han läste marinbiologi vid Göteborgs universitet under 1980-talet och påbörjade en avhandling om evolution hos havsborstmaskar då en helt annan art pockade på hans uppmärksamhet – klockgrodan. Arten var utrotningshotad och Ragnar Eide fick chans att delta i ett projekt i samarbete mellan Universeum och Nordens ark för att rädda arten. Under några år i början av 1990-talet födde han upp klockgrodor för att sedan plantera ut dem i deras naturliga miljö i dammar i Skåne.

– Rädda grodor kändes viktigare än avhandlingen, säger han och skrattar. Och sedan kom chansen att vara med och starta upp den här gymnasiala spetsutbildningen i marinbiologi – en unik möjlighet att få ungdomar att intressera sig för den marina miljön.

Ja, att värna om djur och natur har alltid varit en självklarhet för Ragnar Eide.
– Jag har alltid tyckt om att ha djur. Jag släpade hem huggormar i svansen som grabb, till mammas förtvivlan. Så hade jag dem ett tag och studerade hur de uppförde sig och sedan släppte jag dem. Djur i bur gillar jag inte, nej, det ska vara till gagn för djuren.

Kärleken till naturen och havet föddes under barndomens somrar på Flatön, inte långt från Lysekil. Ragnar Eide snorklade, seglade och paddlade havskajak. Lycka var att stuva kajaken full med vatten och pulversoppa och paddla iväg på egen hand för att utforska skären längst med kusten under några dagar.
– Jag sov under bar himmel i någon klippskreva. Började det regna drog jag bara en presenning över mig.

– Mina föräldrar fick finna sig i att jag drog iväg så där. På den tiden fanns ju ingen mobiltelefon, men jag tror de resonerad som så att så länge de inte hörde någonting var allt bra.

När Ragnar Eide sedan började arbetet på Gullmarsgymnasiet hittade han inte i ett enda kvarter inne i Lysekil. Men han kände varje skär i havet utanför staden. Något som kommer väl till pass under skolans exkursioner.

Sedan några år tillbaka är hans huvudsakliga uppgift att undervisa på det marina naturbruksprogrammet. Fokus är nya resurs- och miljövänliga sätt att driva naturbruk till havs.
– Det vi människor gjort mot miljön har fått katastrofala följder. Men vi får inte ge upp. Vi måste fokusera på det vi kan rädda. Algodling för biobränsleproduktion är till exempel ett aktivt sätt att sänka koldioxidutsläppen.

– Jag vill få eleverna att se möjligheterna. Hur viktigt det är att vi sätter miljön främst och räddar det som räddas kan.