Vattenbruket söker vägar för framtidens proteinförsörjning

Världens befolkning växer och behovet av hållbart producerat protein ökar i snabb takt. Nu satsas mycket resurser på forskning för att hitta nya hållbara sätt att odla sjömat både i havet och på land. Odling av fisk och skaldjur är en kraftigt växande näring globalt, men dagens odlingstekniker kan också ha negativ inverkan på miljön. För att skapa ett hållbart marint vattenbruk krävs att man hittar lösningar på två stora utmaningar. Det handlar om näringen som läcker ut från odlingarna till havet och fodret som traditionellt bestått av fiskmjöl från vildfångad fisk.

I augusti förra året anlände 1 200 yngel av havskatt från Island till institutionen för biologi och miljövetenskap. Ynglen som vid leveransen bara vägde 5 gram har växt till sig ordentligt och de största väger nu 150 gram. Fiskarna studeras för att hitta fungerande metoder för kommersiell odling av havskatt och andra marina arter.
– Vi gör olika försök för att se hur man kan odla fisken på ett sätt som är optimalt för både miljön och djuren, säger Snuttan Sundell, professor i zoofysiologi och föreståndare för SWEMARC som samordnar all forskning kring vattenbruk inom Göteborgs universitet.

Havskatt är en exklusiv och efterfrågad matfisk som ännu inte odlas kommersiellt i större skala. Odlingsförsöken är bara ett av flera projekt som syftar till att hitta metoder som underlättar utvecklingen av hållbart vattenbruk. Förutom att ta fram så kallade odlingsprotokoll för nya marina arter handlar mycket av forskningen om att testa olika typer av cirkulära vattenbrukssystem och att utveckla nya typer av foder.

Majoriteten av fiskodlingen i Sverige sker idag i så kallade öppna system i sötvatten. SWEMARC jobbar med att hitta hållbara lösningar för det marina vattenbruket. För att ha bättre kontroll både på det vatten som lämnar anläggningen och på det vattnet som fiskarna lever i, testar man olika former av mer slutna odlingssystem. Studier visar att så mycket som 60 procent av kvävet från konventionella fiskodlingar släpps rakt ut i vattnet utan att tas tillvara. För att kunna odla fisk på ett hållbart sätt krävs alltså åtgärder.

Rent vatten är en förutsättning för ett fungerande vattenbruk. För att rena vattnet i de recirkulerande akvakultursystem används bland annat mikrobiologiska filter.
– Det finns ännu inte många marina recirkulerande odlingssystem som fungerar kommersiellt fullt ut och alltså även är ekonomiskt hållbara. Därför är den här forskningen särskilt viktig, säger Snuttan Sundell.

En annan metod för att minska effekten av näringsläckaget från fiskodling handlar om att samodla flera olika arter i så kallade multitrofa system. I anslutning till en fiskodling odlas då exempelvis alger och musslor som har till uppgift att ta upp näring från vattnet och bygga in det i sin biomassa . Ett mastersexamensarbete av Kristoffer Stedt visar att tekniken verkar fungera, men att det också finns praktiska utmaningar. I sitt examensarbete inom marinbiologi undersökte han möjligheterna att balansera näringsutsläppen från en fiskodling i Norge med hjälp av just alger och musslor.

Blåmusslorna filtrerar vatten och tar upp de partikulära näringsämnena medan algerna tar upp de lösta näringsämnena.
– Vi fick bra resultat. Musslorna tog upp mellan 15 till 30 procent av de partikulära ämnena och algerna tog upp 60 till 70 procent av kvävet, säger Kristoffer Stedt.

Ytterligare en bonus är att algerna och musslorna bildar en biomassa som kan skördas och användas till människoföda eller foder och på det sättet skapa cirkulära system. Ett problem är dock att det krävs mycket stora algodlingar för att balansera upp näringsläckaget från storskaliga fiskodlingar då det handlar om stora mängder näring.

En annan del av forskningen runt multitrofa odlingssystem handlar om att ta fram odlingsmetoder för sjögurkor och havsborstmaskar. Det är djur som äter av bottensedimenten och ser till att bottnarna inte blir syrefria. Om de samodlas med en fiskodling bidrar de också till att ta upp näring från vattnet och man kan också skapa ett cirkulärt flöde av näringsämnena då dessa djur också kan användas till fiskfoder, eller människomat.

Utvecklingen av hållbara marina foder till fisk och kräftdjur är ett annat viktigt forskningsområde där det händer mycket just nu. Snuttan Sundell har forskat på området i mer än 20 år och menar att man har kommit långt när det gäller foder till laxfiskar där en stor del av fiskmjölet har ersatts med vegetabilier.
– När det kommer till de marina arterna som har andra krav har utvecklingen inte nått lika långt. Här tittar man på möjligheterna att använda marina vegetabilier som alger, men även musslor, sjöpungar och andra marina biomassor som kan odlas.

Även om det finns stor potential för ökat marint vattenbruk i Sverige tror Snuttan Sundell att det nog är lång väg kvar innan vi kan tävla med exempelvis Norge när det gäller odlingsvolymer. En bättre väg att gå är att satsa på mindre och hållbara lokala odlingar med hög kvalitet, kanske med mer exklusiva arter som exempelvis havskatt och hummer.
– Nyckeln till framgång ligger i hållbara cirkulära odlingar i mindre skala. Det kan skapa nya näringar för lokalsamhällen längs kusterna när fiskekvoterna minskar.

Den tekniska utvecklingen inom vattenbruket har alltså tagit stora steg framåt de senaste åren, men ett annat hinder för mer storskalig odling är dagens regelverk på området. Inom SWEMARC, som är ett fakultetsövergripande centrum, jobbar naturvetare och samhållsvetare aktivt tillsammans för att åstadkomma förenklingar och påskynda hanteringen av tillstånd för vattenbruket.
– Det finns många entreprenörer som vill satsa på hållbar odling, men dagens regelverk har inte hängt med den tekniska utvecklingen, säger Snuttan Sundell.

Lyssna på Centrum för hav och samhälles podd