Planeten UCF-1.01 kretsar runt stjärnan GJ 436 och befinner sig ungefär 33 ljusår från oss. UCF-1.01 är en av de minsta exoplaneter som har hittats med en storlek som är två tredjedelar av jordens storlek. Is there anybody out there?
För snart 25 år sedan upptäcktes den första exoplaneten, det vill säga en planet utanför vårt solsystem. I dag känner vi till flera tusen.
– Det är svårt att sätta ord på hur spännande det här är. Det är faktiskt helt nya världar vi pratar om, säger forskaren Andreas Johnsson.
Den första bekräftade observationen av en exoplanet skedde 1995. Sedan dess har mycket hänt – när tidningen Time nyligen sammanställde en lista över de 100 mest inflytelserika personerna just nu var tre av dem forskare kopplade till arbetet med att upptäcka exoplaneter.
– De första som hittades var jätteplaneter av flera gånger Jupiters storlek, men på senare år har vi hittat allt fler planeter av sten som liknar jorden, säger naturgeografen Andreas Johnsson.
Han har själv tagit sitt forskningsområde utanför vår planets gränser och forskar om landskapet och klimatet på planeten Mars. Framförallt har han haft fokus på vattnet på vår grannplanet. I nuläget arbetar han med att sammanställa mätningar gjorda på en viss sorts landformer där jordlager sakta rört sig ner för sluttningar på Svalbard. Formationerna är i stort sett identiska med formationer som har hittats på Mars.
– Hur materialet rör sig ner för sluttningarna på Mars har länge har varit oklart. Genom att jämföra med resultaten från studier som vi har gjort på Svalbard så har vi sett att det troligen beror på att marken töat och frusit gång på gång i omgångar på Mars. Det är ytterligare ett tecken på att det tidigare har funnits mycket mer flytande vatten i marken på Mars. De här formationerna kan inte ha uppstått på något annat sätt.
Även om det finns intressanta världar att studera i vårt eget solsystem så menar Andreas Johnsson att forskningen om exoplaneter ger ett ännu vidare perspektiv för vår plats i universum. De avlägsna solsystem där exoplaneterna finns och de skillnader som finns där gentemot hur vårt eget solsystem ser ut kan ge oss större förståelse för hur vårt solsystem bildats. Vårt eget solsystem ger oss också verktyg att utvärdera nya exoplanetsystem.
– Det kan i det astronomiska sammanhanget röra sig små nyanser. Som att vår planet befinner sig i den beboeliga zonen, där flytande vatten kan finnas och liv kan uppstå, medan vår ena granne Venus är en masugn och vår andra granne Mars är en frysbox. Tillsammans med kunskapen om vårt eget solsystems planeter ger det oss bättre möjligheter att studera nya exoplaneter.
Att forskarna upptäcker så många exoplaneter just nu beror på att förbättrade instrument har gett oss större möjligheter att göra det. En starkt påverkande faktor är Keplerteleskopet som sköts upp 2009 och som sedan dess har upptäckt fler än tusen exoplaneter.
– Keplerteleskopet är så kraftfullt att vi upptäcker planeter nästan var vi än riktar det.
Eftersom planeter är extremt ljussvaga ljuskällor så har de flesta exoplaneter upptäckts genom indirekta metoder. En sådan metod kan vara när en planet korsar sin moderstjärnas skiva, då det går att observera en liten minskning i stjärnans ljusstyrka. Trots det kan forskarna redan säga en del om de planeter som har hittats, bland annat genom att studera avståndet till den stjärna de kretsar runt, planeternas massa och även en del om hur miljön på planeterna kan se ut.
– Det är ett fantastiskt forskningsområde. Det är stimulerande att tänka sig hur de ser ut, och att någon gång kunna skicka dit instrument eller rentav åka dit. Som natur-geograf kan jag inte låta bli att tänka på alla fascinerande landskap att utforska – främmande landskap som alla berättar en unik historia. Den tanken är svindlande, säger Andreas Johnsson.
Relaterade inlägg
