Marint forskningsprojekt i Gullmarsfjorden skapar nya nätverk

Det skvätter ända upp på däck när fartyget Nereus plöjer Gullmarns grågröna vågor och lämnar ett kraftigt svall efter sig. Redan efter tio minuters färd från Lovéncentrets kaj i Kristineberg syns märkliga ”höghus” svaja på vågorna en bit längre in i fjorden.
– Där ser ni mesokosmerna, ”the giant test tubes”, säger professor Ulf Riebesell och pekar med handen ut mot den klunga plasthus som gungar på vågorna.

De tyska vetenskapsjournalister som är med på båten följer Ulf Riebesell rörelse med blicken samtidigt som de drar dunjackorna tätare omkring sig; det blåser och är isande kallt trots att almanackan visar vår sedan länge.
–  Det har varit en kamp mot elementen här i Gullmarn, både med snö, is och gäckande salthalter i vattnet, säger Ulf Riebesell, som är projektledare för det stora försurningsprojektet. Jätteprovrören är hans egen konstruktion.

MESOKOSM BETYDER ”medelstort kosmos” och varje jätteprovrör består av en nästan tio meter hög metallställning som håller en jättelik plastsäck på plats, vilken i sin tur innesluter 55 000 liter havsvatten, med andra ord ett helt ekosystem. I hälften av de tio säckarna har forskarna tillsatt koldioxid för att se hur marina växt- och djurplankton påverkas vid den surhetsgrad forskarna tror kommer att finns vid århundradets slut.
Sedan det tyska forskningsfartyget Alkor lade till vid bryggan i Kristineberg i januari har trycket på Kristinebergs 62 bäddar varit hårt. Men det stora försurningsprojektet med alla internationella forskare har enbart varit positivt, enligt de svenska forskare som deltar.

EKOTOXIKOLOGEN Maria Granberg är en av dem och väl tillbaka från båtturen möter vi henne på kajen.
–  Det finns en stor öppenhet bland forskarna i projektet. Genom projektet får man kontakt med nya forskare som man kan vidareutveckla arbetet med, säger Maria Granberg, forskarassistent vid institutionen för biologi och miljövetenskap.

Hon anser att det internationella projektet innebär en fantastisk möjlighet för svenska forskare. Ett tjugotal forskare från Göteborgs universitet har också deltagit på olika sätt.
Maria Granbergs forskningsteam studerar hur bakterier påverkas av samverkan mellan havsförsurning och miljögifter. När omgivningen blir surare ändrar vissa gifter form och kan då lättare tas upp av levande organismer.
– Det här är obeträdd forskningsmark. Vi vet inte hur giftbilden i havet kommer att ändras av försurningen, säger hon.

FÖRSURNINGSPROJEKTET HAR på många olika nivåer öppnat för nya samarbeten och nya forskningskontakter. Lovéncentrets före-ståndare Michael Klages påpekar att marin forskning till sin natur är både komplex och dyr och kräver mycket av teamarbete och samverkan mellan olika länder.
– För att göra nya framsteg krävs samarbete. Vi står inför stora utmaningar vad det gäller havsforskningen framöver.