Snäckors blyghet går i arv

I somras samlade vi in 2 400 snäckor från öar i Bohuslän, berättar Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, och för varje individ mätte vi exakt i vilken miljö den satt. Vi har sen kartlagt alla möjliga egenskaper, från skalets tjocklek till hur blyga de är, och nu analyserar vi tiotusentals av deras gener.

Snäckorna kommer från olika strandmiljöer, och har helt olika egenskaper. Syftet är att förstå hur arter förändras genom evolution och hur de anpassas till olika livsmiljöer. Genom att upprepa samma kartläggning på flera olika stränder går det att förstå vilka gener som är inblandade och i hur stor utsträckning naturligt urval respektive tillfälligheter styr evolutionen.

– Arten håller på att dela sig i två nya arter, dels en anpassad till kraftiga vågor och dels en anpassad till krabbor. Och vi kan nu med avancerade genetiska analyser ta reda på vad som skiljer de två åt och förstå hur och varför en artbarriär utvecklas. Sen Darwin presenterade evolutionsteorin har artbildning varit ett mysterium, men idag har vi metoder för att lösa gåtan. Och forskning om artbildning pågår på flera andra arter, bland annat vandrande pinnar och ciklider i vulkansjöar.

Man har tidigare trott att det krävs en yttre barriär för att en art ska dela sig i två. Men mellan de olika snäckvarianterna finns ingen sådan. Deras anpassning till olika stränder är tillräckligt för att få dem så olika att de nästan slutar para sig med varandra. Krabbvarianten är stor och har ett tjockt skal som klarar krabbattacker på krabbrika stränder, medan vågvarianten är liten och har en stor fot för att undvika att bli bortsköljd på vågexponerade stränder.
– En artbildning tar i många fall hundratusentals år, men de två snäcktyperna har utvecklats under något tusentals år, sedan landhöjningen reste deras öar ur havet. Att snäcktyperna har utvecklats lokalt på varje ö, testade vi i en studie som publicerades i våras, och det är första gången någon har kunnat påvisa parallell evolution, något som man misstänker förekommer i många olika organismer.

Nu hoppas Kerstin Johannesson och hennes kollegor att deras detaljerade genetiska kartläggningar också ska ge svar på hur generna styr olika egenskaper. Hur kodas till exempel snäckornas beteende? Med blyghetstest testas snäckornas personlighet.
– Vågvarianten kommer ut ur skalet nästan direkt sen man skrämt in den, medan krabbvarianten kan dröja länge innan den kommer ut. Det ena är en anpassning för att hålla sig fast på hala klippor, och det andra för att skydda sig mot krabbor. Och egenskapen är ärftlig – blyga snäckor får blyga snäckbarn.