Antibiotikaresistens – ett hot mot mänskligheten

Utan en fungerande antibiotika att förlita sig på i framtiden skulle läget vara katastrofalt. Varken en operation eller ens en förlossning skulle kunna genomföras utan stora risker. Vi skulle praktiskt taget vara tillbaka i medeltiden.
Mate Erdelyi, Anne Farewell och Rosmarie Friemann är tre forskare från institutionen för kemi och molekylärbiologi som har antibiotika som gemensam nämnare. De tillhör olika forskningsgrupper med lite olika fokus, men syftet är detsamma som för alla andra som forskar kring just antibiotika – att hitta sätt att förhindra antibiotikaresistens.

MATE ERDELYI ÄR organisk kemist och hans forskargrupp försöker bland annat hitta sätt som förhindrar att bakterier bryter ner redan existerande antibiotika.
– I utvecklingsländer i till exempel Asien ges djuren antibiotika från födseln och sedan livet ut. Därför kommer stora mängder antibiotika ut i naturen genom djurens urin och avföring, vilket gör att bakterierna vänjer sig vid antibiotikan. När vi sedan ska använda den är bakterierna redan resistenta, säger Mate Erdelyi.

En av orsakerna till antibiotikaresistensen är alltså att köttdjur i förebyggande syfte behandlas med antibiotika för att de inte ska bli sjuka. I Sverige är det inte tillåtet, men det är vanligt i länder som Kina och USA. Att undvika att behandla djur med antibiotika i förebyggande syfte är därför en åtgärd som skulle kunna få stor positiv effekt för att förhindra antibiotikaresistens.

INTRESSET FÖR ANTIBIOTIKAFORSKNING har ökat kraftigt det senaste decenniet, och i forskarvärlden arbetar man i dag med olika tillvägagångssätt för att lösa resistenshotet. Mikrobiologen Anne Farewell undersöker bland annat hur effektivt man kan föra över antibiotika genom biofilm, eftersom det är svårt för antibiotikan att ta sig igenom och nå in i bakteriens cell. Biofilm är bakterier som koloniserar en yta, till exempel en vävnad i kroppen, en hjärtklaffsprotes eller en kateter.
– Många olika metoder prövas just nu. Vi vet inte idag vilken metod som kommer att bli bäst. Andra forskarsamarbeten rör evolutionen, det vill säga hur vi kan förhindra bakteriernas utveckling. I en perfekt värld så skulle man ge antibiotika mot en specifik bakterie samt en medicin som förhindrar att den blir resistent, alltså förhindrar bakteriens evolution, säger Anne Farewell.

Biokemisten Rosmarie Friemann har flera internationella forskarsamarbeten på gång med bland annat Indien, USA och Nya Zeeland.
– Vi studerar transportproteiner som vid inhibering gör att bakteriens ytstruktur förändras så att immunförsvaret kan känna igen bakterien. De finns opportunistiska bakterier som vi bär med oss hela tiden, men som vaknar till liv först när vi blir vi sjuka, säger Rosmarie Friemann.

BAKTERIERNA ÄR DUKTIGA på att kamouflera sig i kroppen i bland annat biofilm.
– Systemet som vi tittar på är involverat i den här kamouflageprocessen. Om vi kan hämma den biokemiska vägen medför det att bakteriens ytstruktur förändras och vår kropps immunförsvar kan ta hand om bakterien, säger Rosmarie Friemann.

De tre forskarna tror att en lösning kan vara att man använder kombinationer av olika antibiotika som verkar på olika sätt.
– Om man angriper bakterien biokemiskt på flera olika sätt så är risken mindre att bakterierna klarar av att skydda sig. Använder man en enda väg så kan de mutera mycket fortare, säger Anne Farewell.

OM LÄKARNA DESSUTOM bättre undersöker vilken bakterie det är som orsakar en viss infektion så skulle det förbättra situationen.
– Nu använder man ofta bredspektrum-antibiotika som tar kål på alla bakterier av samma typ. Man måste bli bättre på att snabbt diagnostisera vilka bakterier som är orsaken till infektionen för att direkt kunna ge rätt behandling, säger Rosmarie Friemann.

MELLAN 1962 OCH år 2000 utvecklades ingen ny antibiotikaklass, det vill säga nya antibiotika som fungerade annorlunda än de redan existerande antibiotikasorterna. Sedan dess har endast en handfull nya antibiotikaklasser utvecklats, och de flesta nya antibiotikasorter är bara en modifiering av redan existerande antibiotika.
– Vi hade en lång period då ingen ny antibiotika skapades av läkemedelsföretagen. Man trodde att problemet var löst, och att det bara var att producera mer av samma vara. Men så var det ju inte. Problemet med antibiotikaresistens kommer alltid att uppstå, och vi kommer alltid att ha behov av att utveckla nya typer av antibiotika, säger Anne Farewell.

ETT PROBLEM ÄR ATT det inte är lönsamt för läkemedelsföretagen att satsa på att utveckla ny antibiotika, eftersom utvecklingskostnaden är lika stor som för en hjärtmedicin som tas varje dag livet ut. Ett annat problem är resistensen – släpper man ett nytt antibiotika i Kina så är bakterierna resistenta redan inom några månader.
– Det faktum att antibiotika hela tiden ges till djur, tillsammans med en för hög utskrivning innebär att den kommer ut i avloppet och därmed finns överallt. Det gör att bakterierna tränas och lär sig att bryta ner antibiotikan väldigt fort. Vilket i sin tur gör att läkemedelsbolagen är ovilliga att satsa miljarder på ett nytt läkemedel som kanske är helt oanvändbart inom bara några år, säger Mate Erdelyi.

HUR EFFEKTIV EN VISS antibiotika är beror även på var i världen som den skrivs ut; har antibiotikan använts i stor mängd har bakterierna hunnit vänja sig.  Penicillin fungerar fortfarande någorlunda i Sverige, men inte i Indien.
– Jag tror vi kan göra vad som helst i Europa utan att det ger någon större effekt. Om vi inte löser problemet globalt så kommer vi bara att få resistensproblem om och om igen. Vi borde dessutom satsa mer på förebyggande arbete, att man verkligen testar vilken antibiotika som ska skrivas ut. Och hela hygientänket måste ändras, säger Mate Erdelyi.

ETT STORT PROBLEM i många utvecklingsländer är just synen på hygien. Majoriteten av infektionerna som kräver antibiotika skulle troligen kunna förebyggas genom bättre handtvätt. Dåligt vatten och bristande hygien medför att spridningen av de resistenta bakterierna ökar.  Då är det lätt att antibiotikaresistenta bakterier breder ut sig i populationen och det i sin tur innebär att ny antibiotika behövs.
– Vi måste försöka ligga steget före, och hitta nya mekanismer i cellen så att vi kan lura bakterierna att inte överleva, säger Rosmarie Friemann.

Under de senaste åren har flera utlysningar från de största svenska forskningsråden varit riktade mot antibiotikaforskning.
– Det är annorlunda idag än för tio år sedan. Då pratade ingen om antibiotikaresistens. Idag är det mycket större intresse både hos forskare och hos allmänheten, säger Anne Farewell.