Med boken som drivkraft

Som forskare handlar en stor del av arbetet om att publicera sig i olika vetenskapliga sammanhang. Steget från att publicera sig vetenskapligt till att ge ut en bok kan kanske verka litet, men att skriva vetenskapliga texter och skriva populärvetenskapligt är vitt skilda saker, menar astronomen Marie Rådbo.
– Som forskare är man van vid att berätta allt i kronologisk ordning, och avsluta med resultatet. När man skriver populärvetenskapligt gäller det att fånga läsaren direkt.

HON BÖRJADE SITT författarskap med att skriva barnböcker om astronomi, eftersom hon saknade bra böcker som låg på en lagom nivå för barn. Men att börja skriva var ingen självklarhet för Marie Rådbo. Hon berättar att hon minns de tillfällen då man skulle skriva uppsats i skolan med fasa, och trodde länge att hon inte kunde skriva.
– Men en liten barnbok tänkte jag att jag kanske kunde skriva, säger hon.

Den första barnboken blev till fler, och nu skriver hon både böcker för vuxna och barn. Trots att hon håller på med sin 13 bok ”eller är det kanske den 14:e”, så vill hon inte kalla sig författare.
– När man skrivit två böcker så blir man kallad författare, men författare är jag inte. Jag är en astronom som skrivit böcker.

MEN HUR HINNER man skriva böcker samtidigt som man är forskare och undervisar?
– Tycker man att det är viktigt så prioriterar man. Det ena korsbefruktar också det andra; ibland har jag fått idéer till en bok på en föreläsning, eller kommit på någonting att ta upp på en föreläsning när jag jobbat med boken. All populärvetenskap är bra för det akademiska arbetet.

Hennes stora intresse för att förmedla sin kunskap till andra och inspirera barn och ungdomar att läsa naturvetenskap var vad som motiverade henne att skriva den första boken. Det är samma drivkraft som gör att hon fortsätter att skriva böcker, även om hon hävdar att det här är den sista.
– Jag vill föra ut vad vi gör i den akademiska världen, och hitta olika sätt att göra det på. Att skriva böcker har varit en arena av många andra.