Nya möjligheter för naturvetare i arbetslivet

I oktober publicerade förbundet Naturvetarna sin arbetsmarknadsrapport Nya möjligheter i en föränderlig omvärld. Rapporten baseras på lönestatistik från förbundets medlemmar men också på intervjuer med branschföreträdare och andra typer av branschrapporter och artiklar.
– Det är oerhört viktigt för oss att ha kunskap om alla våra medlemsgrupper, och samtidigt synliggöra dem i samhället. Vi vill också sprida informationen om naturvetares arbetsmarknad till naturvetarna själva, för att på så sätt stärka dem, säger Marita Teräs.

DRYGT 60 PROCENT av naturvetarna arbetar i offentlig sektor, där 36 procent arbetar inom staten och 26 procent i kommun och landsting. En av fyra är forskarutbildad, och många arbetar med forskning och utveckling både inom och utanför akademin. Största arbetsområdet för naturvetare är life science, följt av miljö och naturvård och olika typer av inspektörstjänster. Rapporten visar också att andelen naturvetare som arbetar inom tjänstesektorn har ökat med 30 procent de senaste fem åren, samtidigt som andelen naturvetare inom den privata life science-sektorn minskat med 10 procent.

Resultaten var ganska väntade hos förbundet.
– Det är inte mycket som överraskar, men det är lite oväntat att det är så många som arbetar som olika typer av inspektörer. Det är också glädjande att det inte är färre som arbetar med forskning och utveckling, utan att den siffran är stabil trots neddragningar inom life science, vilken är den bransch där flest naturvetare finns, säger Marita Teräs.

De flesta naturvetare som förlorade sina arbeten när de stora läkemedelsbolagen skar ner sin verksamhet har snabbt tagit sig in på arbetsmarknaden igen, antingen genom att starta nya företag eller få en anställning inom stat och landsting. Enligt rapporten upplever dock många nyutexaminerade naturvetare att det är svårt att få jobb i life science-branschen.

BLAND DE SOM NYLIGEN tagit examen arbetar en ännu större del inom kommuner och landsting. Av förklarliga skäl är det också betydligt fler nyutexaminerade som angett forskarutbildning som nuvarande befattning. Det går också att se att olika typer av inspektörer och miljökonsulter verkar vara vanliga instegsarbeten, medan det är mindre vanligt att nyutexaminerade arbetar som handläggare. När det gäller arbetslösheten bland naturvetare, så tas den inte upp i rapporten. Däremot kommer det snart en ny rapport från förbundet där de tittat på etableringen för de som tagit examen 2010 och 2011.
– Vi har valt att inte uttala oss specifikt om arbetslösheten i den här rapporten, eftersom den statistik som vi har baseras på våra medlemmar och det finns ju en risk att de som är arbetslösa eller byter bransch går ur förbundet. Vi har också en annan syn på vad naturvetare är än Arbetsförmedlingen, säger Marita Teräs och syftar på det faktum att Arbetsförmedlingens prognoser baseras på alla som läst naturvetenskap motsvarande två år på högskola, medan Naturvetarna anser att man bör ha minst en treårig utbildning för att kunna räknas som naturvetare.

ENLIGT ARBETSFÖRMEDLINGEN råder det balans inom de flesta naturvetenskapliga yrkesområden mellan antalet arbeten och utbildade naturvetare, och på några håll spås en brist på utbildade naturvetare i framtiden.  Svårast att ta sig in på arbetsmarknaden har nyutexaminerade biologer.
– Från universitetets sida skulle vi vilja utveckla vissa delar inom utbildningen för att ytterligare öka anställningsbarheten och hjälpa studenterna att bygga nätverk. Ett sådant exempel är praktik på arbetsplatser, men också att i större utsträckning få in mentorer utifrån och uppmuntra studenter till att göra sitt självständiga arbete utanför universitetet. Men det måste ju också vägas emot det övriga innehållet, eftersom ingen utbildning kan innehålla allt, säger Stefan Hulth, vicedekanus på Naturvetenskapliga fakulteten.