På tal om Nobel

https://www.youtube.com/watch?v=Ej927_3kkBE?rel=0

Det är tidig förmiddag. Forskarna Göran Hilmersson, Johanna Höög och Maria Sundin slår sig ner i bekväma fåtöljer runt ett soffbord i biblioteket i Ågrenska villan i Göteborg. Ute är det kyligt, en svag sol tränger igenom fönsterrutorna. Inne i biblioteket är det ombonat med böcker och uppslagsverk som trängs i hyllorna utmed väggarna. Från hallen intill hörs ett svagt mummel av röster. Stearinljuset på bordet lyser upp i rummet, en fin illustration för kunskapens roll i samhället, när vi nu ska diskutera Nobelpriset ur olika infallsvinklar.

 Hur betydelsefullt är ett Nobelpris för vetenskapssamhället?

– I forskarvärlden är Nobelpriset det största man kan få. Det innebär jättemycket för den enskilde forskaren och även för lärosätet. Det betyder dessutom mycket för dem som är verksamma inom samma forskningsområde och även för samhället i stort, säger Göran Hilmersson, professor och prefekt vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, vars forskningsfokus är organisk kemi och metodutveckling.

I samband med Nobelpriset brukar Göran Hilmersson få många frågor från vänner som inte är naturvetare.
– Det är kul att priset kommer varje år. Det är verkligen ett kemipris, ett fysikpris och ett medicinpris, om vi ser på de Nobelpris som är mest relevanta för oss, säger han.

Maria Sundin nickar instämmande.
– Ja, även om det delas ut mycket pengar så handlar det mest om äran att få ett Nobelpris. Det är något som räknas av alla universitet och av alla forskare, lite som ”the holy grail”.  Dessutom är det ett svenskt pris och det når ut till skolorna. Barn och ungdomar får veta att nu händer det något som verkar jätteviktigt, säger Maria Sundin, docent i teoretisk fysik vid institutionen för fysik.

I Nobelpristider pratar nästan alla om prisen, tycker hon.
– Och så har vi ju den stora högtiden med Nobelfesten då prisen märks och syns.

 Kemipriset var inom ditt forskningsfält i år Johanna, berätta!
– Ja, det var fantastiskt! Jag hade gått och väntat. För två år sedan utsågs kryoelektronmikroskopi som årets metod av Nature, en av de största vetenskapliga tidskrifterna. Då förstod jag att nu är det kanske i görningen. De här herrarna som fått priset i år tycker jag verkligen förtjänar det, säger Johanna Höög, biträdande lektor vid institutionen för kemi och molekylärbiologi. Hon är utbildad cellbiolog och forskare på celler med hjälp av kryoelektronmikroskopi.

´En av årets Nobelpristagare i kemi, Jacques Dubochet, arbetade på samma institut i Heidelberg som Johanna Höög.
– Jacques Dubochet är en jättetrevlig man och hans idé är genial, att man kan studera proteiner och celler frysta i vatten. Från början är han fysiker och han insåg att man kunde frysa vatten utan att forma iskristaller. Med den insikten förstod han också att vi kanske kunde förbereda våra prover för elektronmikroskopi på det viset. Sedan tog det 40 år ungefär tills det hela började funka. Tänk att ha den visionen och inte släppa den, säger hon.

 I år fick ingen kvinna något Nobelpris, hur ser ni på det?
– Jag tror absolut inte att det är en tillfällighet. Det finns en effekt i vetenskapssamhället som kallas för Matildaeffekten, att män väljer män. Det innebär att kvinnors arbete undervärderas konstant. Det kan vi för övrigt se i alla områden i samhället. Och även i forskningsvärlden värderas inte kvinnors upptäckter lika högt som deras manliga motsvarigheter, säger Johanna Höög.

Svårigheten med att jämföra olika forskningsområden kan vara en del i det hela, tror Göran Hilmersson.
– Det är ju inte så att en kvinna gjort en forskningsupptäckt inom precis samma område som en man, för då skulle det vara väldigt tydligt. Men man tävlar på något vis på olika banor och då är det någon som både bedömer svårigheten på banan och på vad man åstadkommit. Det blir inte lika absolut. Då är det nog, som du säger Johanna, lättare att knyta upp det här valet på något annat. Ta en sådan sak som samarbete; en manlig forskare med många samarbetspartners får högsta betyg medan en kvinna som samarbetar med många kan av vissa betraktas som osjälvständig.

Maria Sundin vill se en snar förändring.
– Inför årets fysikpris pratade jag mycket med mina kollegor och då var det många kvinnliga tunga namn som kom upp som tänkbara kandidater. Jag känner mig lite försiktigt hoppfull. Å andra sidan tänker jag som Göran och Johanna, och blir då lite missmodig av att jag kanske var ännu mer hoppfull för tio år sedan. Men vi får väl hoppas på ett trendbrott snart.

Vilka upptäcker som inte har fått ett Nobelpris borde ha fått det?
– Inom mitt eget fält, astrofysiken, tycker jag att upptäckten av mörk materia, som ju baserats på forskaren Vera Rubins upptäckter på 1950-talet, absolut hade varit värd ett Nobelpris. Och då hade vi fått en kvinnlig Nobelpristagare till dessutom, säger Maria Sundin med en liten ironisk glimt i ögat.

Amerikanska astronomen Vera Rubin studerade galaxer. Hon såg att stjärnornas rörelser inte gick att förklara med hjälp av det ljus som syntes utan insåg att det måste finnas mer materia där.
– Det kallades då för mörk materia, och det har kommit att spela en stor roll för hela vår världsbild, hur vi ser på universum. Vera Rubin dog förra året. Det var väldigt tråkigt att hon inte hann få något pris, säger Maria Sundin.

Det kan vara svårt att dra slutsatser om Nobelprisen när man inte vet vilka upptäckter Nobelkommittén har haft att välja ibland, inflikar Göran Hilmersson.
– Nobelkommittén gör ett fantastiskt arbete i att gräva i detaljer och jämföra nomineringar. Det vore lite naivt att säga att de gör fel. Men det man kan säga något om är ju sitt eget område. Där sticker jag ut hakan och säger att jag inte kan riktigt se kandidater till ett Nobelpris i mitt eget område just nu som inte redan har fått det.

 Har Nobelpriset någon betydelse för allmänheten?
– Det beror nog lite på vad man förankrar Nobelprisen i, man måste förankra upptäckterna i något som är viktigt för människor, säger Maria Sundin.

Göran Hilmersson instämmer.
– Priserna är ofta svårbegripliga, men jag tror det har betydelse att Nobelprisen syns och förklaras i massmedia, säger han.

Johanna Höög lutar sig engagerat framåt i fåtöljen och säger med stort eftertryck:
– Genom Nobelprisen firar man kunskapen. Det är ju fantastiskt, att man en gång om året funderar på vad viktigt som gjorts och hur det kommer att påverka vårt samhälle i framtiden.