Tänjer gränser genom samarbete

Anna Godhe är professor i marin ekologi, med växtplanktonekologi och evolution som sitt forskningsområde. Hon kommer ursprungligen från Skåne, men flyttade till Göteborg i slutet av 1980-talet för att börja plugga på universitetet. Sedan dess är hon kvar.

Grattis till priset, Anna! Hur känns det att bli uppmärksammad?

– Det känns förstås fantastiskt roligt och hedersamt att bli uppmärksammad på det här sättet.

Vad jag har förstått så är du ofta i Indien. Hur kommer det sig?

– Jag hade redan rest en del i Indien som backpacker, när jag 1996 åkte dit på en så kallad Minor Field Study efter att jag tagit min masterexamen. Det är SIDAs stipendieprogram som ger unga akademiker möjligheten att komma till utvecklingsländer. Det var fantastiskt att få vara där och jobba, och funkade väldigt bra med min handledare där. Sedan dess har vi fortsatt att samarbeta. Det brukar bli en resa dit varje år.

Anna Godhes nuvarande forskningsprojekt i Indien är kopplat till antimikrobiell resistens och hur resistenta bakterier sprider sig i den marina miljön.

Hur hänger växtplankton och antibiotikaresistens ihop?

– Vi använder räkodlingar som en källa för resistens, och tänker oss att de bakterier som får resistensgener i den antibiotikatäta miljön skulle kunna lifta med växtplankton och på så sätt spridas vidare. Heterotrofa bakterier är nämligen beroende av andra organismer för att få näring, speciellt i det varma klimatet i tropikerna som gör att omsättningen av näring sker mycket snabbare där än vad det gör här. I Sverige har vi mer näring löst i vattnet, men där i näringsfattiga miljöer är bakterierna mer beroende av växtplankton och andra organismer eftersom de släpper ut organiskt kol.

Genom att studera växtplanktonens utbredning nedströms från räkodlingar, skulle Anna Godhe och hennes indiska forskarkollegor därmed kunna se hur resistents gener sprids i vattendragen.

– Jag kan ju inte så mycket om det här med antibiotikaresistens, men samarbetar med forskare från Sahlgrenska akademin, och med mikrobiologer från Indien. Så jag lär mig mycket.

Att arbeta med forskare från olika discipliner verkar vara något som du ofta gör?

– Det klart att jag också jobbar med folk som har samma inriktning som mig, men det är fantastiskt hur långt man kan komma när alla som jobbar tillsammans har olika kunskaper. Jag samarbetar med bland annat bioinformatiker, molekylärbiologer och statistiker, och sedan sex år tillbaka även med samhällsvetare. Första gången som jag och min kollega från institutionen för globala studier skrev en forskningsansökan tillsammans tyckte jag att det bara var en massa ord, och undrade när vi skulle komma till själva essensen. Men nu har det gått några år och vi förstår varandra mycket bättre. Det är fruktbart att jobba över ämnesgränserna.

Hemma i Sverige är det kiselalger som är Anna Godhes forskningsfält, och hon har nyligen fått forskningsmedel från Vetenskapsrådet för att ta reda på hur det kommer sig att kiselalger kan överleva över hundra år på havsbotten utan vare sig ljus eller syre.

– Det här är en fråga som gäckat mig i 15-20 år. Vi har gjort försök som har visat att kiselalgerna tagit upp kväve, utan tillgång till ljus eller syre. Ett kväveupptag kräver ju energi, men varifrån får de sin energi? Det är vad vi tänker ta reda på.

Vad skulle resultatet innebära?

– Användandet av en alternativ energikälla, så som nitrat eller sulfat som det finns gott om i sedimentet skulle ju göra att kiselalger på havets botten deltar i cirkulationen av näringsämnen. Men det är osäkert hur stor betydelse kiselalger har i förhållande till sedimentlevande bakterier. Oavsett så är resultatet spännande, eftersom det är en strategi för hur celler överlever. Vi forskar för att generera kunskap om vår omvärld och det kan ju dröja decennier innan vi kan använda resultatet till något.

Upplever du att resultatet är det förväntade?

– Både och. Ibland blir det som man tänkt sig, att man har en förklaringsmodell och det är den som funkar bäst, men det är lika ofta som det visar sig vara något helt annat. Vi tror att vi kan så mycket om vår omvärld, men ibland är det precis tvärtemot vad man tänkt sig.