bild från forskningsskeppet som visar forskningsstationen

Undersöker unika isfiskar i Antarktis

Fyra frågor till Michael Axelsson som är på expedition på Antarktis för åttonde gången.

Michael Axelsson med sin forskarkollega Wim från Århus universitet.

Michael Axelsson med sin forskarkollega Wim från Århus universitet.

Den här gången ska du till en annan del av den antarktiska kontinenten än tidigare – varför det?
– Vi ska till Västantarktis, det vill säga den som ligger nedanför Chiles sydspets. Här syns samma snabba klimatförändringar som runt Arktis, medan de östra delarna av Antarktis inte är lika påverkade ännu. Det innebär att klimatet både på land och i det omgivande havet förändras snabbare än det globala genomsnittet, och detta påverkar i sin tur både djur- och växtliv.

Du ska undersöka något som ibland kallas för ”isfiskar” – vad är en isfisk?
– Det är en grupp fiskar, 23 arter, som är unika då en del av dem saknar röda blodceller och därmed hemoglobin (Hb-), och en del saknar även myoglobin (Mb-). Både hemoglobin och myoglobin är avgörande för syretransport och lagring hos alla andra ryggradsdjur och även många ryggradslösa djur, så deras förmåga att klara sig utan dem är väldigt intressant.

Vad för sorts forskning kommer ni att göra?
– I den del av projektet som jag ansvarar för fokuserar vi på hur hjärtkärlsystemet hos ett antal utvalda fiskarter regleras och påverkas när temperaturen stiger, och hur de klarar de förändringarna. Vi kommer att mäta blodtryck och försöka reda ut hur det regleras. Vi kommer att mäta blodflöden, både total hjärtminutvolym och blodflödet till magtarmkanalen, för att se hur dessa fiskar som saknar hemoglobin försörjer magtarmkanalen med syre. Vi kommer också att mäta total syreförbrukning för att se hur denna påverkas av temperaturökningar. Resultaten från vår del av projektet kommer sedan att knytas ihop med de resultat de andra grupperna får för att öka vår totala kunskap om de här unika fiskarna och försöka att förstå hur de kommer att påverkas av klimatförändringarna.

Vad ser du mest fram emot med resan?
– Framför allt att jag för första gången ska få möjlighet att arbeta med de här unika fiskarterna. Sedan ska det också bli spännande att ta sig ner till Antarktis med båt över Drakes sund, mellan Chile och Antarktis. För att ta sig till Palmer-stationen dit vi ska tar man sig först ner till Punta Arenas i Chile, sedan är det fem dagars båtresa ner till stationen. Det finns ett uttryck,”Screaming Sixties and Roaring Forties”, som handlar om vindförhållandena på de här breddgraderna. Det blåser bra och det kommer att göra resan minst sagt intressant. Vi har alla fått rådet att ta sjösjukemedicin från början för en sak är klar: gunga kommer det att göra, det är bara en fråga om hur mycket.

Missa inte att läsa Michael Axelssons resebrev från årets expedition till Antarktis! Resebreven finns på science.gu.se/expedition.