Vad är vetenskap?

Vid millennieskiftet var Ulf Persson ordförande för svenska matematikersamfundet och blev då engagerad i en debatt med matematikdidaktikerna om didaktik är en vetenskap eller inte. Han berättar att han i samma veva kom i kontakt med Karl Popper och har under årens lopp läst det mesta av vad Popper skrivit. Han har alltid haft ett intresse för filosofi och sedan barnsben haft en dröm om att bli författare.
– Om man är matematiker kan man aldrig vända sig till någon bredare läsekrets och samtidigt säga något djupare. Annorlunda är det med filosofin, vilket givetvis också spelat en stor roll i min motivation.

I sin bok Karl Popper – falsifieringens profet prövar Ulf Persson Poppers teori på ett antal vetenskapsområden, däribland ekonomi, pedagogik och evolutionsbiologi. Så här beskriver han själv Karl Poppers tankar:

Numera ska så mycket som möjligt vila på vetenskaplig grund. Vad menas egentligen med vetenskap? Kan filosofi och litteratur utgöra vetenskap? Och hur är det med så kallade samhällsvetenskaper som ekonomi och pedagogik? Finns det inte en risk för att begreppet vetenskap förflackas? Att det går prestige i begreppet.

Dessa frågor engagerade redan på 1920-talet den unge Karl Popper, som framför allt hade Marx och Freud i tankarna. Och det kriterium, i termer av falsifierbarhet, han formulerade har närmast blivit beryktade. Visserligen kan ingenting i vetenskapen bevisas enligt Popper men däremot motbevisas. Vetenskapen gör framsteg genom att utesluta möjligheter. Demokrati och vetenskap är intimt förbundna, och friheten att kritisera är fundamental, men yttrandefriheten betyder inte, vilket post-modernisterna sluter, att alla uppfattningar är lika värda. Värdet bestäms vare sig genom omröstning eller andra sociala konstruktioner, utan genom objektiva tester, och ideologin består i att komma den enda sanningen närmare. 

Inom många verksamheter upplevs detta som såväl dogmatiskt som naivt, men ingenting kan vara mindre dogmatiskt än vetenskapen hävdar Popper, och de som förkastar detta kan inte göra anspråk på vetenskaplighet, lika lite som de som dogmatiskt hävdar sin egen okritiserbara sanning. Mera relevant för en naturvetenskaplig krets är att Popper även vänder sig mot Francis Bacons vetenskapsfilosofi som i högsta grad är förhärskande idag och ligger till grund för forskningspolitiken. En syn som hävdar att sanningen är uppenbar och kan produceras industriellt och har som syfte kontroll över naturen och ökat materiellt välstånd. Sanningen är svår att finna och kan inte systematiskt utvinnas utan är resultatet av en i högsta grad kreativ verksamhet som bygger på djärva hypoteser som överlever ständiga falsiferingsförsök.

Popper skiljer sig från Kuhn och dennes paradigmer genom att betona vetenskapens innehåll, inte dess form. Något för moderna universitet att beakta.

Ulf Persson